Så var det dags för vår agent i miniformat att bege sig ut på ett nytt äventyr fyllt av faror, skurkar och inte minst… läxor. För bara ett år sedan fick vi bekanta oss med barnagenten Cody Banks när han skickades ut på sitt första uppdrag. Resultatet blev inte mer än godkänt men kassasuccén blev duglig. Mer pengar fanns att tjäna så illa kvickt påbörjades produktionen av en uppföljare. För att göra saker lite mer ”exotiska” hamnar Cody denna gång i London. Därefter fick den engelska regissören Kevin Allen ta över rodret för projektet, känd för brittkomedin Twin Town (1997). Flertalet skådespelare har återvänt för att reprisera sina roller tillsammans med ett par nya ansikten.
Cody Banks (Frankie Muniz) är nu en välkänd tonårsagent bland sina gelikar, vilket dock inte hindrar honom från att begå en blunder och får till uppdrag att rätta till det själv. En ex-CIA agent har nämligen stulit en prototyp till en tankekontrollsapparat och befinner sig nu i London. Dit skickas Banks för att få hjälp av den annorlunda handledaren Derek (Anthony Anderson).
Jag tyckte om Agent Cody Banks (2003). Det var en underhållande familjefilm som träffade någorlunda rätt i mitt inre barns såta fantasier om att vara en internationell spion. Mixen av spionhistoria med tonårskomedi var i mesta mån lyckat med en duglig balans mellan de tu. Filmbolaget blev emellertid blind på vissa testpublikreaktioner och bestämde sig för att skrapa av spioneriet och bre på med ett stort lager humor. Men om vi velat det skulle vi hellre se någon av de bättre Austin Powers filmerna. Agent Cody Banks 2 är ett halvt tafatt försök att göra en komedi med en smula spioneri, där jag inte gav ifrån mig tillräckligt många fniss för att känna mig nöjd. Skämten är i majoritet lama. För att använda ett säkert kort placerade de Anthony Anderson som rolig sidekick. Anderson hade fått ett liknande uppdrag när han fick spela in fler scener till Scary Movie 3 (2003) men är mest känd som en av Jim Carreys söner i Mina, jag och Irene (2000). Anderson är faktiskt en av de roligaste, men även i längden mest påfrestande karaktärerna, fastän han har fått kämpa med tamt material. Frankie Muniz är reko som Cody Banks men är lite oäven på den sorts komik som filmen försöker sig på denna gång.
Codys brittiska kvinnointresse Hannah Spearritt är både ljuvlig att lägga ögonen på och spelar bra. För att vara en sångerska från gruppen S Club 7 det vill säga.
För en konnässör av engelska komediserier så finns det ett par välbekanta ansikten att upptäcka. Paul Kaye som vi kunnat se som kändisreportern Dennis Pennis, och Mark Williams ses göra små inhopp. Den senare kan även ses som pappa Weasley i de aktuella Harry Potter filmatiseringarna. Dessa cameoroller fläktar som en frisk vind och ger ett litet plus. Kanske påverkades även min syn av att jag för bara ett par dagar sedan befann mig utanför skurkarnas London högkvarter och känner igen mig bland storstadens attraktioner.
Tro det eller ej så hade jag förhoppningar på denna film; ett underhållande koncept med duktig ung skådespelare i ledroll. Uppföljarförbannelsen ligger emellertid även på denna och gör Agent Cody Banks 2 till en underkänd historia som förgäves försöker vara något den aldrig helt lyckas vara – en komedi. Genom att slopa en stor del av spionattributen av konceptet så grävde de sin egen grav då det självklart var huvudattraktionen. Möjligen så kan den vara roligare för de mindre, som filmen i mycket större grad siktar in sig på än föregångaren som ändå inte var lika barnlarvig. Men i slutändan är filmen inget att stoppa i säcken. Det är en underhållande blunder som kunde ha låtits bli.
