Filmkultur

Asterix och vikingarna

Det är 47 år sedan Asterix introducerades till världen som seriestripp av manusförfattaren René Goscinny och tecknaren Albert Uderzo. När…

Det är 47 år sedan Asterix introducerades till världen som seriestripp av manusförfattaren René Goscinny och tecknaren Albert Uderzo. När Goscinny dog tog Uderzo över skrivandet själv och till dags dato har det blivit 33 seriealbum, sju tecknade filmer och två filmatiseringar med Gerard Depardieu och en tredje är på väg. En imponerande samling äventyr som inte alltid vara lika mycket att hurra för innehållsmässigt. De otecknade filmerna var lite för aviga för att falla i smaken och den senaste tecknade som producerades i Tyskland, Asterix i Amerika (1994) hade varit den sämsta hittills.

I filmen möter Asterix för första gången de, av alla utom gallerna i den lilla byn, fruktade vikingarna. Vikingarna själva söker förtvivlat efter något som de kan bli skrämda av efter att ha tagit talesättet ”Rädsla ger dig vingar” bokstavligt. Samtidigt måste Asterix och Obelix lära upp unga stadspojken Goudrix hur man blir en modig krigare.

Manusförfattaren Jean-Luc Goossens har själv sagt att när han tog sig an seriealbumet Asterix och vikingarna ville han omvandla en vansinnigt rolig skämtserie till en actionkomedi på film. Och det är precis vad vi har fått. Den alltid förekommande underfyndiga humorn i serien har sopats under mattan i förmån för en mer tillrättalagd som försöker nå ut till som många som möjligt men samtidigt slår halvt krokben på sig själv. Fansen kommer att märka att berättelsen har ändrats rätt markant på vissa punkter, bl.a. har en bråkig feminist vid namn Abba (!) tillkommit och en kärlekshistoria har skrivits in. Om man nu vill uppdatera historien till en mer jämlik samtidsskildring, skriv då om det på ett bättre sätt än en gnällig tonårstjej som brister ut i tal om kvinnors jämlikhet med män. Mycket görs på detta allt för tarvliga sätt vilket slinter när det blir så tydligt att filmen försöker vara så internationell som möjligt. Skämt som ”Abba” och hennes mor som fått namnet Vikea och självfallet är intresserad av heminredning, blir svåra att svälja. Bäst uppdatering är Goudrix brevduva som fått namnet SMS och används som mobiltelefon, något som känns mer passande i seriens anda.

Hundratals tecknare runt om i världen bidrog till skapandet av filmen. Ett faktum som avspeglar sig tydligt på slutresultatet som om än använder sig av ny teknik känns vacklande mellan olika tecknarstilar och förlorar delvis sin charm bland den ojämna regin. Även om det stundtals är riktigt snyggt. Färgerna och tecknandet återskapar bra Uderzos tecknarstil. Fast man vill se bortom dessa klavertrampar och bara glädjas av att få se Asterix & Co igen, trots att man saknar Bert Åkes Vargs röst som Asterix som nu ersatts av Reine Brynolfssons. Tempot är förmodligen lite för långsamt för många barn men det finns en del att skratta åt och bland det nytillkomna får vi ett par träffar.

I min bok kommer den bästa Asterix-filmen alltid förbli Asterix 12 stordåd, som inte ens är baserad på ett seriealbum!, med Asterix – gallernas hjälte snäppet bakom. Asterix och vikingarna är en besvikelse men kan kanske roa de yngre, om inte bara för att introducera dem till en tidlös karaktär.

Betyg 4

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen