Den excentriska samlaren av det rara och ovärderliga, Mr. Ballinger (Udo Kier), anlitar den unge biografägaren Kirby Sweetman (Norman Reedus) för att leta reda på det enda exemplaret av den notoriska filmen ”La Fin Absolue Du Monde”, en fransk film från 70-talet som sägs ha fått publiken på sin första och enda visning att bli galna. Med 200 000 dollar som bete beger sig Kirby ut på jakt efter denna obskyra film vars titel tycks ge konstiga verkningar på hans omgivning och inte minst förändrar honom själv när han börjar få hallucinationer och dras in i en värld av mord och ondska. För ”La Fin Absolue Du Monde” är ingen vanlig film, inte det minsta…
Tonen är störande och samtidigt härligt filmnördig i Cigarette Burns, John Carpenters bidrag till tv-bolaget Showtimes ”Masters of Horror”-serie. På en skön metafilmsnivå pratas det om film, hur man påverkas av våldet i film och inte minst har filmen en titel med filmanknytning. Cigarette Burns, cigarettbrännmärken, är de små ringarna man kan se i övre högra hörnet av film på bio som markerar att en filmrulle ska bytas.
Manusförfattarna Drew McWeeny och Scott Swan, kända från filmsajten ”Aintitcool.com”, har med sin debut gett John Carpenter förmodligen seriens mest välskrivna episod och det är inte konstigt varför Carpenter föll för just det manuset. Kanske var det för att han gjort en film med ett liknande tema tidigare, In the Mouth of Madness (1995), fast då handlade det om en bok tillskillnad mot en film. Samtidigt är det hans mest blodiga och brutala film till dags dato, på gränsen till splatter, men det känns aldrig som att det går utanför filmens ramar och bara görs för sakens skull vilket är en god komplimang. Effekterna är i högsta klass när artisterna Greg Nicotero och Howard Berger varit i farten, ”The Willowy Being” är bara det en unik och nästan vacker skapelse, medan gorescenerna där bl.a. scenen med macheten sticker ut, riktigt kryper än under skinnet.
Ikonen Udo Kier gör en förträffligt isande prestation, tillskillnad från Norman Reedus, Murphy MacManus i den moderna kultfilmen The Boondock Saints (1999), som inte imponerar alls och lämnar en del att önska. Agerandet klarar sig precis igenom, men man får aldrig någon större uppfattning om Kirbys känslostämningar eller ser tydligt den personlighetsförändring som han förmodas genomlida.
Musiken är komponerad i klassisk Carpenter-stil med en simpel pianomelodi som för tankarna till Halloween (1978). Faktum är att det är John Carpenters son Cody Carpenter som fått komponera, tydligt blir att han inte bara går i sin fars fotspår utan även ärvt hans talang.
John Carpenter är tillbaka med full kraft med Cigarette Burns som är det bäst han gjort på många år, även om jag stundtals saknar hans gamla bildestetik som nu är utbytt mot en mer opersonlig tv-anpassad som inte är så mycket att hurra för. Det timslånga utrymmet fungerar annars till dess fördel, efter fem minuter är man fast och du blir lika angelägen om att se ”La Fin Absolue Du Monde” som protagonisten är. Man är emellertid glad att vi inte fick se allt för mycket av filmen vilket skulle ha spolierat hela upplevelsen. En eloge till filmmakarna för att ha gett rysargenren en ny fräsch story, trots att den innehåller ett par självklara referenser till moderna japanska rysarfilmer. En stundtals kuliss artad känsla till trots, att den är producerad för tv medför tyvärr vissa självklara brister, är Cigarette Burns en överraskande episod som visar på talang i ett annars mediokert tv-landskap.
