Filmkultur

Clerks 2

Det var 1994 som Kevin Smith steg in i independentfilmens värld med sin pratglada svartvita Clerks. om en dag i…

Det var 1994 som Kevin Smith steg in i independentfilmens värld med sin pratglada svartvita Clerks. om en dag i en kioskbiträdes och videofilmsbiträdes liv. Dante Hicks, som ”wasn’t even supposed to be here today” och Randal Graves tar sig genom dagen bland alla tokiga kunder och får samtidigt lära sig en läxa eller två om vart de är någonstans i livet. Med åren byggde Smith upp en värld av filmer som alla var relaterade till varandra och alltid hade de två dealerarna Jay och Silent Bob med i ett hörn, men detta s.k. View Askewniverse (efter Smiths produktionsbolag) tog sitt slut med Jay & Silent Bob – Stjärnor utan hjärnor (2001). Dvs. tills nu. Som ett löfte till kompisen Jason Mewes som spelar Jay, skulle Smith skriva en roll åt honom om Jason lyckades hålla sig från droger. Och voila, här är Clerks II. Men om ni förväntar er en film av samma skrot och korn som Smiths mycket hyllade debutfilm är det bara att tänka om.

Tio år har gått sedan vi senast såg Dante och Randal, men de jobbar fortfarande kvar på QuickStop. Det sätter emellertid en brand stopp för och de hamnar istället bakom kassan på snabbmatskedjan Moobys där livet som ”clerks” fortsätter.
Att Kevin Smith blivit en bättre regissör med åren går inte att soppa under mattan, men det har varit på gott och ont. Clerks II visar framför allt upp en radikalt annorlunda tagning rent filmtekniskt än sin föregångare, där det gryniga svartvita nollbudgetlooken har förvandlats till färgrika kameraåkningar och koreograferade dansscener. Vad som gjorde Clerks. så störtskön var att den egentligen bestod av en och en halvtimme rent snack om de mest nördiga och triviala saker, men fortfarande hysteriskt roliga. Smith har erkänt att han medvetet inte försökte säga något om samhället utan skrev om det liv han kände till. Nu blir det smärtsamt tydligt att Clerks II mer än något annat ska säga något, med en ibland bittersöt överdos sentimentalitet till följd.
Förvisso finner ett par av de långa meningslösa men ack så roliga nörddiskussionerna även här. Ordduellen mellan Star Wars nördarna och Sagan om ringen nördarna är en av höjdpunkterna som kommer att få ögonen att tåras. (Om ni sett Smiths framträdanden hos Jay Leno kommer ni känna igen delar). Randals försök att ”ta tillbaka” ett ord blev snabbt en klassiker. Fast nu är filmen proppfylld av klichéartade kärlekshistorier med de sedvanliga händelseförloppen som man hade hoppats få slippa att se i en Smith film. Dåligt blir det emellertid aldrig och tillräckligt med Smiths pubertala humor vävs in för att hålla intresset uppe. I vilken annan film får man se en ”donkey show”?

Det är precis det här jag känner en bra bit in i filmen, innan filmen lyckas pejla rätt och jag faktiskt känner att Smith HAR något att säga. Kanske inte vidare sofistikerat men poängen finns där. Clerks II må inte vara lika hysterisk som man hoppats, men helheten ger ändå ett budskap som man lätt kan identifiera sig med om man är i 20-30 års åldern och är osäker på vart man är i livet och egentligen vill ta vägen. Som sagt görs det emellertid inte allt för snyggt och när vi kommer till tredje och sista akten blir det lite väl mycket av det goda. Om de klippte bort slutet på Clerks. för att det var för mörkt så borde de ha klippt bort slutet på Clerks II för att det var för ljust. Nu bestämmer sig filmen för att dra ned ridån genom att bli alldeles för corny för sitt eget bästa och lämnar dig med en tam eftersmak.

Filmens självbetitlade konung är fortfarande den politiskt inkorrekte och mundiarré drabbade Randal som man antingen väntar på att han ska komma in i bild eller fullkomligt tar all ens uppmärksamhet när han väl är där. Dante har fått byta sina repliker för lustfulla blickar i sina kärlekshistorier och spelar förvisso bra men hans karaktär har flytigt ut lite i periferin. Rosario Dawson är dock riktigt härlig som chefen Becky och man kan inte säga annat än att Jeff Anderson och Brian O’Halloran blommat ut som skådespelare. Elias, supernörden är dessutom ett glatt tillskott.
Som vi vant oss vid är filmen fylld med hastiga inhopp av ansikten vi lärt oss känna igen från Kevin Smiths tidigare filmer. Ben Affleck, Jason Lee och producenten Scott Mosier är bara några av dessa mer välkända namn.

Trots upp och nedgångar är Clerks II en i överlag bra film. En oväntad tagning som både blir en besvikelse och en glad överraskning. I slutändan så blir emellertid känslan bara en saknad av kärnan i vad man älskade och en lust att återbesöka grabbarna när de först arbetade på QuickStop för så många år sedan.
Filmen skadar inte sin föregångare men når heller aldrig till dess höjder och blir inget jag skulle rekommendera till andra än Kevin Smith fans. För mig så lever nämligen Clerks II på det glada återseendet av två unga män som ägnar allt för mycket av sina dagar till att diskutera de mest triviala sakerna.

Betyg 6

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen