Vem gjorde det, var och med vad? Välkända frågor för kännare av det välbekanta sällskapsspelet ”Cluedo”, skapat år 1949 i England. I Nordamerika mer känt under namnet ”Clue”, därav filmens titel. Det är inte ofta ett brädspel appliceras på filmduken. På rak arm så ringer bara floppen Jumanji några klockor. Det var regidebutanten Jonathan Lynn som vågade ta klivet, i England känd för att ha skapat och skrivit de politiska komediserierna ”Yes, Minister” och ”Yes, Primeminister.” Här har han skrivit ihop en väl etsad deckarkomedi av klassiska snitt som starkt luktar Agatha Christie, medan han varit trogen till spelet och dess fans. Lyckades han då göra den mordiskt rolig, eller dräpande tråkig?
I ett kusligt hus samlas en grupp människor, till synes främlingar för varandra. Var och en har fått ett brev, signerat Herr Kropp, som sagt dem att befinna sig där vid den tidpunkten; Överste Senap, Fru Vit, Herr Grön, Fröken Scarlett, Professor Plommon och Fru Påfågel. Butlern Wordsworth tar emot dem en efter en, och tillslut kommer även den mystiske Herr Kropp. Det visar sig att Herr Kropp har utpressat alla de närvarande. Efter en rad avslöjanden släcks ljuset, när det åter blir tänt ligger Herr Kropp död på marken. Vem var mördaren?
För att börja från en hörna så har Clue begåvats med en mångfacetterad komikensemble, både framför och bakom kameran. Förutom regissören själv som sedan skulle fortsätta med en repertoar av komedier, så hittas regissörskollegan John Landis (Ombytta roller, En amerikansk varulv i London) som producent och medförfattare, medan Mel Brooks evigt ackompanjerande kompositör John Morris står för musiken. Skaran av misstänkta utgörs av väl- och halvbekanta ansikten såsom Madeline Kahn (Det våras för Sheriffen), Michael McKean (This is Spinal Tap) och Tim Curry (Rocky Horror Picture Show). Även resten av gruppen spelas av goda komiska aktörer och aktriser som gör det bästa de kan utav den relativt tunna intrigen.
Efter att ha sett närmare en timme in i filmen så fann jag den rätt så tam. Troligen för att jag hade förväntat mig en ”knasigare” historia, därför hade jag börjat tro att filmen igenom faktiskt skulle sluta som en medioker sak, utan att den var direkt dålig. Tji fick jag! För när upptrappningen mot slutet börjar sätta igång, upptäcker jag att filmen har mer gemensamt med brädspelet än jag trodde.
Ledtrådarna hade dessutom redan spelats upp framför mig utan att mina ovaksamma ögon upptäckt det. ”Rackarns”, tänkte jag, ”det här vill ju jag komma på själv”. Så innan filmen hjälpt mig allt för mycket startade jag om från början. Efter denna plötsliga vändning av filmupplevelse ändrades min uppfattning av filmen. Dialogen var snärtigare och mer träffsäker än jag först lagt märke till, vilket i mina ögon självfallet gjorde historien mycket mer underhållande att följa. Att Jonathan Lynn lyckats rätt så hyfsat med denna filmatisering var alltså ett faktum.
Vad som gör filmen lite extra intressant är dess trilogi av upplösningar. Det finns alltså inte bara ett utan tre slut på denna mordhistoria, vilket är både en tillgång och en börda; spänningen med att själv klura ut vem mördaren blir ju marginell om det finns tre olika svar på den frågan. Om man ser det från en annan synvinkel så är det en väldigt kul twist på en mordgåta, att här bjudas på tre lösningar. För biobesökarna blev det en överraskning över vilket slut som skulle komma, då de tre upplösningarna skickades ut på måfå till biograferna. På video och dvd utgåvorna så spelas dem efter varandra.
För den som älskar mordgåtor är denna värd att ses, men borde även ta en titt på Neil Simons Släpp deckarna loss det är mord! (1976), en parodi på film-, tv- och litterära deckare, som har en liknande historia och klart inspirerat till Clues upplägg. Närmare sanningen är att Clue nästan liknar en parodi på den filmen, där handlingen är för lik för att ta miste. Detta sänker självklart filmen lite. Cluedo har även tillverkats som svensk tv-serie ledd av Martin Timell för ett par år sedan. Ett som jag minns väldigt underhållande program.
Fortfarande så är större delen av historien tämligen tunn men som uppvägs av styrkan hos den träffsäkra dialogen och filmens sista halvtimme inkluderat de tre sluten. Därför blir det satta betyget av en svagare natur. Det fråntar dock inte sanningen att Clue verkligen är en av de mer underhållande gåtorna att lösa, tillsammans med Släpp deckarna loss det är mord!. Dessutom blir man riktigt sugen på att spela Cluedo!
