En natt i Los Angeles kör taxichaffisen Max (Jamie Foxx) sitt vanliga skift, en kille som under sina 12 år i yrket levt ett inrutat liv som taxichaufför. När Vincent (Tom Cruise) kliver in i bilen förändras natten till en mardröm. Vincent är en lönnmördare, en av de bästa inom sitt gebit, som genom en oförutsedd händelse tvingas ta Max till gisslan som sedan får köra Vincent till hans offer. Under denna natts timmar korsas de båda männens öden, ett möte som förändrar allt i deras liv.
Vi kan direkt konstatera att Collateral varken är en ny Heat (1995), Insider (1999) eller välgjord som Ali (2001) för den delen. Bortsett från den aspekten är det en tät och suggestiv actionthriller, där vi får chans att se Tom Cruise som bov för ovanlighetens skull.
Inledningen fångar oss direkt när den fängslande Vincent sätter sig i bilen. Cruise har en gloria av charm kring sig som är svår att motstå. Men om jag ska erkänna så hade jag inte så mycket till övers för honom fram till att han gjorde En vampyrs bekännelse (1994) där han för första gången imponerade starkt på mig. Sedan har framgångarna och min egen uppskattning ökat med åren.
Vi får ta del av en spännande, genomarbetad och smart actionthriller, vilket tyvärr inte hör till vanligheterna när det gäller Hollywood. Att få en lönnmördare i Tom Cruises klädnad gör att vi snart finner oss att tycka han är cool, tuff och filmens starkaste behållning. Men det är inte någon John Travolta skurk á la Swordfish (2001), tyvärr, utan Vincents utveckling är på det mer konventionella planet.
Samtidigt så lämnas man utan något tillfredställande budskap, när man aldrig riktigt förstår Vincents motiv. Man får en del kvasifilosofiskt snack, som ibland är riktigt bra och ibland inte. För att även tillfredställa den breda publiken har Mann slängt in lite enkel humor, som delvis är kul men som också känns malplacerat och ihåligt. Händelseförloppet sympatiserar man heller helt inte med då sidan man hejar på är den förlorande.
Tredje akten bjöd på besvikelse då Mann lämnar den lovande premissen i utbyte med den sedvanliga ”good guy”-”bad guy” uppgörelsen i en tämligen fantasilös jakt- och actionscen om än lite underhållande.
Jamie Foxx som spelar taxichauffören känns, om vi ska prata etnicitet, helt rätt i rollen. Fastän jag aldrig kan vänja mig vid hans porrskådisaktiga namn. Han bejakar pedantsidan hos mig med sina egna fasoner på sin taxibil, men annars är hans karaktär en rätt otacksam figur då man självklart faller för Vincent, den charmige, intelligente och inte minst av allt kunnige lönnmördaren. Vad han dock lyckas med är inte bete sig ologiskt korkat, hans beteende slätas över av hans tidigare visade rationellitet och sunda förnuft.
Adam Sandler var först i åtanke för rollen som Max medan namn som Colin Farrell, Russel Crow och Edward Norton nämnts i samband med karaktären Vincent. Tom Cruise kallsinnade och gråhåriga (!) hitman kommer troligen bli en av de främst ihågkomna favoriterna inom det yrket på vita duken. Vi får även se Jada Pinkett Smith (Matrix Reloaded (2003)) och Mark Ruffalo (13 snart 30 (2004)) i biroller.
Fotot av Dion Beebe och Paul Cameron är stundtals utsökt, där Michael Mann använt digital video för att ge oss en vackrare och mer unik bild av Los Angeles nattetid. Svepningar över staden med dessa gatunätverk blandat med närbilder på ansikten och ett bildspråk som använder sig av en kamera som oftast inte är statisk är starkt välgjort.
Jämsides med The Bourne Supremacy är Collateral höstens stora actionthriller som med mästerlig finess fängslar oss med professionellt bildspråk, stämningsfull musik och härligt agerande.
