Filmen har redan slagit kassarekord med den mest inkomstbringande premiärhelgen någonsin i amerikansk historia och jämförts med Gudfadern II av kritikerkåren. Den har lyckats med den sällsamma synen av en total enighet mellan kritiker och publik. Man kan gott säga att The Dark Knight inte är en vanlig film. Det är en extraordinär film. Glöm allt ni trodde visste om serietidningsfilmatiseringar. Ni kan slänga alla era fördomar på vägen till biografen. Om inte annat så kommer ni fullkomligt ha glömt dem när ni går därifrån. Att dra till med att The Dark Knight är en av de bästa serietidningsfilmer som någonsin gjorts skulle vara nedlåtande. Nej, The Dark Knight är utan tvekan en av årets bästa filmer!
Batman är tillbaka! Med hjälp av polischef Jim Gordon och åklagare Harvey Dent åtar han sig att utrota den organiserade brottsligheten i Gotham för alltid. Tremannaväldet visar sig vara effektivt men de blir genast ett hett byte för det kriminella geniet Jokern, som orsakar anarki i Gotham och tvingar Batman att ifrågasätta gränsen mellan hjälte och brottsling.
En lag borde fastställas här och nu att Christopher Nolan och Christian Bale måste göra minst fem Batman-filmer till. Och det snart! The Dark Knight är ett spektakulärt stycke filmberättande som överträffar sin föregångare. För att göra en science fiction jämförelse är The Dark Knight till Batman Begins vad Stjärnornas krig – Rymdimperiet slår tillbaka var till Stjärnornas krig. Framförallt dialogen är något att lystra extra mycket på när Nolan tillsammans med sin bror Jonathan, utefter en idé av David S. Goyer, skrivit ett manus som är överraskande djupt och fullt av svärta.
Medan Batman Begins var Bruce Waynes och Batmans film är The Dark Knight Jokerns och Harvey Dents film. Lite tyvärr, för även om alla karaktärshistorier hanteras klanderfritt så känns ändå Bruce Wayne scenerna alldeles för få. Fast samtidigt så skulle filmen utan tvekan fått pågå till efter tre timmarsstrecket utan att man klagat. 152 minuter är inte nog.
Nämnvärt och inte att förbise är att The Dark Knight är en fantastisk ensemblefilm. Michael Caine, Gary Oldman och Morgan Freeman är återigen ruskigt bra i sina biroller. Maggie Gyllenhaal har tagit över Katie Holmes roll som Rachel Dawes och man lägger inte den minsta tanke på att det är en ny skådespelerska som äntrar scen. Maggie Gyllenhaal är Rachel Dawes. Förhoppningsvis får vi också se igen en aktiv kvinnlig roll i en Batman-film.
Heath Ledgers insats är en sorglig påminnelse om hur en av vår tids mest lovande unga skådespelare har tagits ifrån oss. Alla Oscarsrykten som börjat kretsa kring hans prestation ska inte förkastas. Han ÄR så bra! Ledger förkroppsligar ett djup, det teatrala, en galenskap, en fullblodig anarki i Jokern som aldrig ter sig som en levande seriefigur såsom den karaktär Jack Nicholson en gång spelade i Tim Burtons Batman (1989). Aaron Eckhart (Thank You for Smoking) är perfekt som Harvey Dent som porträtteras både nyanserat och tragiskt.
Introduceringen som skedde i Batman Begins är över. Nu handlar det mer om Batman som symbol än om Bruce Wayne. Kvalen Batman får utstå kring sin roll som stadens beskyddare när Harvey Dent, stadens vita riddare, tar scen. Teman kring hjältar och skurkar, order och kaos, är vad som genomsyrar filmen. Storyn går upp och ned och man är aldrig säker på vart den kommer att ta vägen. Actionsekvenserna är väl fördelade över filmen. Att det är just en serietidningsfilmatisering ger tyvärr ändå en viss törn till filmen med sina larger than life prylar och teknologiska under. Även att filmen utan prologen Batman Begins inte står lika stadigt gör att filmen tappar i genomslagskraft. Men bli inte förvånade om Oscarnomineringarna kommer hagla över Gothams mörke riddare nästa vår.
