En ding ding, ding ding värld

|

”En ding, ding, ding, ding värld” är en gigantiskt producerad komedi på två och en halvtimme, fullspäckad med komiker och stjärnor från filmens samtid! Regissören Steven Kramer hade dittills i sin karriär gjord kritikerrosade drama filmer brassade med seriösa ämnen och budskap. Nu satte han som utmaning att göra någonting ”lite mindre seriöst”, och Kramer svor att skapa ”the comedy to end all comedies”. Vi vet säkert att han inte lyckades, men när jag upplever hans mastodontäventyr så tycker jag ändå att han kom rätt långt mot sitt mål. När American Film Institute år 2000 gav ut sin lista över de topp 100 roligaste komedierna i filmhistorien hamnade ”En ding, ding, ding, ding värld” på 40:e plats.

På en öde ökenväg delar åtta semesterbundna motorister en händelse som kommer ändra deras planer och deras liv! En mystisk främling kraschat med sin bil. Hans sista ord förtäljer om en gömd skatt som ska vara begravd under ett stort W. En hysterisk och totaltokig tävling att hinna först till skatten börjar.

Hela filmen handlar förstås om en naiv men väldigt rolig girighet som griper alla som får höra om den gömda skatten. Att se hur människorna gör allt de kan i sin hänsynslöshet och besatthet, till vilken grad som helst, för att komma först är riktigt underhållande. Majoriteten av karaktärerna har även berikats med härliga och välskrivna personligheter, som använder sig av stereotyper på ett både komiskt och lättillgängligt plan. Den typiska engelsmannen i sitt esse som gentleman porträtteras mitt i prick av Terry-Thomas. Den förfärliga svärmodern, i ett skräckinjagade och hatframkallande agerande av Ethel Merman, som är klart bäst i filmen när hon redan i sin första mening lyckas få en att försöka behärska sitt plötsliga hat mot hennes karaktär. På det sättet är hon klart den mest ”underhållande” karaktären.
På andra änden av spelplanen väntar Spencer Tracys roll, poliskommissarie J.T. Culpepper, som även han är ute efter skatten men på helt andra bevåg. Tracy spelar rätt tungt i den snällhet och ärlighet som genomspirar hans roll.
Som ni förstår är filmen full av kända namn och skådespelare; andra namn värda att nämna är Sid Caesar, Mickey Rooney, Jonathan Winters och Peter Falk. Lägg då till en drös med cameo-roller med alla från Jerry Lewis till Buster Keaton. Filmer med sådana graciösa ensembler är filmbolagen inte allt för slösaktiga med.

I alla de fall när det handlar om filmer med en längd på över två timmar så krävs det att tempot uppehålls; det är väldigt lätt att trampa snett och filmen blir seg. Men ”En ding, ding värld” håller sig förvånansvärt väl igenom sina 150 min, och innehåller även den klassiska pausen i mitten av filmen. Att filmen lyckas är tack vare all suverän dialog som levereras av en sällan skådad ensemble samt de äventyr som alla var för sig råkar ut för. Det sägs att skådespelarna fick två gigantiska manus för filmen, en för dialogerna och en för all action.
Bristen ligger tyvärr hos själva handlingen; hur underhållande det än må vara att se deltagarnas upptåg så blir avsnittet lite väl långt i saknad på nyanser. Ibland tappar filmen sin botten av denna orsak, vilket leder till att historien får en rätt ytlig bild. Som tur är sänker detta inte filmen som helhet, och inga ögonbryn höjs över att ”En ding ding värld” idag är en klassiker.
Med tanken på filmens handling, som jag tycker skulle vara vänlig att kopiera, har efterföljarna tvärtom varit förvånansvärt få. Nämnvärt är endast nyversionen Rat Race (2001), där de följde exemplet och fick med sig en stor skara kända namn på rollistan, men som till största del var en besvikelse.

(Filmen har som kuriosa hedrats i ett Remington Steele avsnitt där Pierce Brosnan som sin vanliga fetisch nämner gamla klassiker vars handling påminner på något sätt om avsnittets.)

Betyg 8

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.