I Exit blir riskkapitalisten Thomas Skepphult oskyldigt anhållen för mordet på sin kollega. När en gammal bekant från det förflutna gör sig påmind måste han fly för att kunna skydda sin familj.
Sveriges senaste försök till thriller görs av Peter Lindmark, vars Rånarna (2002) är en av de sämsta svenska filmer som gjorts på senare år. Exit är åtminstone bättre, men inte mycket. Trots ett hårt emballage blir det lika innehållslöst och taffligt igenkännligt som vanligt.
Framförallt sätter Mads Mikkelsens ofta svårförståeliga svenska käppar i hjulet. En dansk som pratar svenska blir i det här fallet bara rörigt. Något man inte kan klandra Mads för som lyckas göra en intresseväckande insats bland skumma vitryssar, immoraliska börshajar och stereotypiska skurkar, något man inte kan säga om skärgårdsdoktorn Fröler som spelar över i klass med Jeremy Irons i Dungeons and Dragons. Ingen trevlig syn och hjälper till att skjuta filmen i sank.
Baserad på en litterär förlaga, Håkan Ramsins och Jesper Kärrbrinks ”Dödlig exit”, så blir handlingen skönt nog inte så fånig, men man får aldrig något riktigt grepp om riskkapitalisternas värld eller för den delen ta del av karaktärer av kött och blod. Alla logiska hål i filmen gör självklart inte saken bättre och man behöver inte anstränga sig för att inse hur uselt skriven vissa partier är. Allt som har med skurken och dennes händelseförlopp att göra känns bara skrattretande.
Att dialogen ofta är smått pinsam i svenska försök till hårdkokt action är något man får ta så länge de håller sig i Beck-klass, nu klaras det med nöd och näppe. I ett av flera talande dåliga försök att tuffa upp filmen har man låtit den kvinnliga polisen snusa. Visst känns det bara malplacerat men man vill ändå ge filmen lite cred för att den försöker.
När väl spänningen sätter fart så blir det lite puls i filmen, men de korta sekvenser vi får räcker inte för att hålla intresset uppe. Om de satsat mer på den gryniga, snabbklippande estetiken som användes i jaktscenerna skulle Exit säkerligen ha blivit en roligare upplevelse. Tack vare Mads känns ändå filmen som att den kunde ha haft något vettigt att komma med. Synd bara att Lindmark inte är den rätta att göra honom rättvisa. Han försöker hårt att få till en mörk och suggestiv stämning och förvisso är fotot rätt säkert i sammanhanget men stämningen uteblir. En sista slutknorr ger faktiskt hopp till filmen men då det aldrig förklaras eller bidrar med något annat än att vara en knorr blir inte heller det något att hurra över. Exit blir inget mer än ett snyggt hårt paket som visar sig vara samma svenska krimfilm som vi sett tidigare.
