I den tecknade världen Andalasia hittar Giselle sin drömprins genom en äkta sångduett, men prins Edwards mamma, drottning Narissa är inte lika glad. Hon vill behålla sitt kungadöme för sig själv och skickar Giselle till en värld där kärlek inte hittas genom sång, där djur inte talar eller där att vara arg är något inte direkt är något okänt. Det högst verkliga och ogästvänliga New York. Där stöter den romantiskt lagda prinsessan på advokaten Robert Philip som har en mer cynisk inställning till vad kärlek är för något.
Förtrollad är en fånig, charmig Disneypastisch, av Disney själva (!), där de sökt sig tillbaka till sina rötter, tittat sig i backspegeln och skojat med sin image. Sagan är inget mindre än ren och skär kärlek till de gamla klassikerna och för de som kan sin Disney historia bjuds vi på en del underfundig humor. Animationen är i samma anda, dvs. inte datoranimerad utan gammal hederlig 2D-animering. Filmen är dessutom fylld av medryckande sångnummer av Disney-veteranen Alan Mencken som gör det svårt att inte låta fötterna röra sig i takt.
För visst är det också en tecknad film som kommer till liv, med musikalnummer, hjälpsamma djur och ädla prinsar i trikåer, samt inte att förglömma – den onda drottningen som bjuder på förgiftade äpplen! Så roande sinnesrubbat det kan bli och samtidigt en söt romantisk saga så charmant att man gärna glömmer hur förutsägbar den är, för det är ju precis det den ska vara, och går ut ur salongen med ett solskenshumör. Att det tagit såhär lång tid sedan Vem satte dit Roger Rabbit (1988) att göra en film som blandar tecknat och otecknat är förvånande.
Amy Adams är underbar när hon förkroppsligar den bortkomna prinsessan, medan James Marsden överraskar framförallt med sin sångröst som den ståtliga, ego-trippade, prinsen. Patrick Dempsey är bra som the straight guy, men det krävs inte heller lika mycket av honom.
Förtrollad är den bästa Disney-filmen jag sett på många år. Det finns mycket mer man skulle kunna ha gjort med idén, men den är ändå förvånansvärt roande. För det är ändå en familjevänliga film där skämten ofta är mer inriktade på de yngre än oss äldre, men man kan inte alltid be om en ny Shrek. Ibland tar den lite väl mycket hjälp av datoranimationer när den tecknade världen tar sig in i den verkliga och blir mest en uppvisning av slapstick men Förtrollad förblir en välbehövlig sötsockerchock på biograferna som bjuder på en fånig men ack så charmig saga.
