Filmkultur

Han är jag

Jag måste erkänna att jag är ett litet fan av – tro det eller ej: James Belushi. Och Han är…

Jag måste erkänna att jag är ett litet fan av – tro det eller ej: James Belushi. Och Han är jag är en av anledningarna till detta. Detta 80-talistiska guldkorn om en man som lever genom sin filofax lyfter fram hans bästa komiska sida och smäller till oss med en sådan iver att det är svårt att inte skratta och hänga med.

Charles Grodin spelar den stressade reklamchefen Spencer Barnes som negligerar både sin fru och sitt liv när hans filofax styr hans vardag. Den innehåller allt, planeringar, nycklar, larmlösenord och mycket mer. Så när han tappar bort den på väg till ett av sitt livs viktigaste jobb och den hamnar i händerna på Jimmy Dworski, en nyss förrymd fånge som bara vill se sitt favoritbasebollag Chicago Cubs spela, går allt självklart och till vår glädje åt pipan. För medan Dworski stjäl Spencers identitet så hamnar Spencer själv i ett smärre helvete. Men slutet gott, allting gott så har någon lärt sig en läxa och då följer belöning. Förutsägbar och orealistisk är två nämnare som här inte gör någon skada alls utan tvärtom gör detta till en sån där rulle man gärna sätter på när man är trött på de explosionspackade actionfilmerna eller tårdrypande skådespelen.

Han är jag har länge varit en av mina favoritkomedier. Inte så att den hamnar ens nära samma klass som filmer som Life of Brian, Döda män klär inte i rutigt eller ens Kung Pow – Enter the Fist utan helt enkelt rätt och slätt bra för att Belushi och Grodan är perfekta i rollerna i en komedi som följer det sedvanliga mönstret vad gäller utbytta roller men gör det så innerligt bra, distanserat och på det där typiska 80-talssättet.

Han är jag, a.k.a Taking Care of Business a.k.a. Filofax, är en lättsam och harmlöst charmig komedi där man njuter av att se Grodin bara råka allt värre ut och Belushi ta del av alla nya glädjeämnen. Filmen är även en av anledningarna till att jag själv har en filofax idag. Även om det är precis den raka motsatsen som är filmens budskap så är det svårt att inte bli sugen på att ha en.

Belushi är bäst i sådana här roller, men ärligt talat så har han heller inte något vidare brett register som man riktigt kan ta på så mycket allvar. Skådespelarbrister till trots är det just såhär som man vill se honom. Hurtig och på humör. Precis som hans karaktär är Belushi i verkligheten ett stort fan av Chicago Cubs. Charles Grodin, som även var suverän i Midnight Run, är som bekant nu även lika bra i denna roll. Även om kalibern på filmen kanske inte är lika stark. Anne De Salvos mindre roll är också guldvärd. Vilken sympati känner man inte för Grodin när han gång på gång måste vända sig till henne för hjälp.

Arthur Hiller är en erfaren regissör med ett flertal semiklassiska 70-talskomedier på sitt samvete som konkurrerar på hans resumé med ett par medelmåttiga 80-talsrullar och med filmen som nästan ändade hans karriär helt An Alan Smithee Film: Burn Hollywood Burn (1997). Med Han är jag gjorde han heller inget extraordinärt, den gör vad den ska göra. Dock är det värt att nämna att Han är jag utmärker manusdebuten för ingen annan än högaktuella J.J. Abrams!
Det är svårt att skriva om en barndomsfavorit utan att få den att låta som en klassiker. Han är jag är en sån där relaxad komedi som du inte behöver använda vidare mycket hjärna till utan bara slappna av och låta dig roas. Ett skyldigt nöje för alla som gillar 80-talets färgglada och distanserade sätt. Begär inte för mycket av den, då kommer den snabbt att krackelera, men den är perfekt så där dagen efter när man behöver något att le åt.

Betyg 6

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen