Hösten har varit förvånansvärt tunn på romantiska komedier. Därför är det med glädje man tar emot mysrullen The Holiday så man återigen kan krypa ned och få precis rätt dos förutsägbarhet och romantik levererad på fat. I stilen påminner filmen om Love Actually i att vi får följa två kvinnors öden på varsin sida av atlanten när de byter hus med varandra och hittar kärleken på nytt. En handling som är misstänksamt lik den i Huset vid Tara Road (2005) där Andie MacDowell, amerikanska, och Olivia Williams, irländska, swappar hus. Trots denna brist på originalitet storymässigt så är den fylld av så mycket charm att den får sitt eget liv. Dessutom utspelar den sig kring jul vilket inte sitter helt fel.
Att filmen är lik Love Actually (2004) i upplägget är bara till dess fördel, för det är just de två historier tillsammans som får filmen att fungera. Trots speltiden på två timmar, där de båda logiskt sett tar upp en timme var, så skulle ingen av dem fungera fristående. Diaz/Law episoden är lite väl fnittrig och Winslet/Black saknar riktiga hög och låg punkter. Men att skifta mellan dessa två olika historier med olika sorters kärlekshistorier blir riktigt angenämt.
The Holiday kan lätt beskyllas för att gå i djupt upptrampade spår för att smickra in sig i publiken, men Nancy Meyers har för en vana att skriva om smarta självständiga kvinnor som gör det hela lite mer intressant. Även om det måste sägas att Meyers ändå faller tillbaka i gamla hederliga stereotyper då och då.
Det här är också Nancy Meyers hyllning till film. Cameron Diaz klipper filmtrailers, Jack Black komponerar filmmusik och Kate Winslet gör sig vän med en manusförfattare från Hollywoods glansdagar spelad av en underbar Eli Wallach. Dessa referenser till filmmediet är guld för filmälskaren, att Diaz inre monolog består av den typiska trailerrösten är hysteriskt kul.
Rollprestationerna är annars inga underverk. Jack Black är uppfriskande lågmäld. Till en början är han närmast slät men han växer på dig med sin ärlighet. Dessutom är det kul att se Jude Laws mer sköra sida. Dock måste sägas att Kate Winslet kan tyckas för bra för filmen stundtals.
Filmens största misstag är att alla är lite för perfekta. Även deras fel och tillkortakommanden är söta och hopplöst ursäktbara. Fast charmen och myskänslan lyckas släta över de värsta farhågorna och göra filmen till en rom-com är perfekt i vårt bistra snölösa väder. The Holiday är en klassisk romantisk komedi som lätt är min favorit rom-com sedan Love Actually.
