Filmkultur

Iron Man

Sommarens första blockbuster är här i form av Iron Man och dennes alter-ego Tony Stark, en av serieförlaget Marvels kronfigurer…

Sommarens första blockbuster är här i form av Iron Man och dennes alter-ego Tony Stark, en av serieförlaget Marvels kronfigurer i sitt superhjälte stall som även huserar Spindelmannen, X-Men och Hulken för att bara nämna några av deras repertoar av superkraftstinna karaktärer.
Det bästa med Iron Man är utan tvekan kvalificerade Robert Downey Jr. som är perfekt i rollen som miljardären likaledes skitstöveln till teknologiskt geni Tony Stark. En mansgris som tycks ha allt som finns att tillgå för pengar genom att tillverka högteknologiska vapen. Moraliska skrupler är något han lämnar åt andra medan han själv tar för sig av livets goda. Men när Stark tas till fånga av en internationell terroristgrupp under en vapendemonstration i Mellanöstern och tvingas bygga en superraket i en dåligt upplyst grotta kan inte samvetet hålla sig borta längre.

Iron Man är en riktigt bra ursprungshistoria där karaktärer introduceras, hjältens bakgrund noga redovisas och superhjälten blir till men som skulle blivit ännu bättre om det just inte bara var en ursprungshistoria. Filmmakarna tar nämligen karaktärsuppbyggnaden på sådant allvar att det inte finns så mycket utrymme för actionsekvenser och när Tony Stark äntligen får en superskurk att tampas med trycks det in under de sista tjugo minuterna. Tills dess får vi se Stark utveckla sin coola metallskapelse (för trots namnet är det ju inte så mycket järn) i sitt science-fiction osande källarlaboratorium där det designas, provflygs och görs färgval. I likhet med första Superman så känns därför en kompletterande uppföljare obligatorisk där vi får ta mer del av Iron Man och inte bara Tony Stark.
Med det sagt så är Iron Man en av de bästa superhjältefilmerna som gjorts! Ett underhållande actionäventyr med gammal hederlig matinékänsla. Regissören Jon Favreau vet hur man både tillfredställer fansen och de oinvigda genom att aldrig låta filmen bli för seriös eller för den delen för plojaktig. Favreau kan själv ses som en av Starks bodyguards.
Mycket av Iron Man skulle fallit om det inte varit för Downey Jrs. pondus när han slänger ur sig Starks dräpande kommentarer med den rätta ironiska tonen och framställer Stark med precis rätt stor dos av allvar och humor. En skallig Jeff Bridges med helskägg skymtar förbi och så gör även Gwyneth Paltrow i en högst standardiserad roll som sekreterare.

Iron Man kan ses som serieskaparen Stan Lees svar på Batman, då de båda delar egenskaperna som samvetsgranna miljardärer utan superkrafter. Lee själv gör som vanligt i en filmatisering av en av sina många serieskapelser en kort cameo, denna gång som en Hugh Hefner kopia.
När actionsekvenserna väl sker är det effektrikt snyggt och njutbart underhållande. Iron Man må inte bjuda på några direkta överraskningar eller biroller att tala om. Men tack vare en skön Robert Downey Jr. och en regi som vet vad den talar om så är denna sevärda påkostade sommarrulle stundtals ren och skär bioglädje. När Black Sabbath drar på i eftertexterna så önskar man inget annat än att se mer av denna superhjälte till plåtniklas!

Betyg 8

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen