Kate är den anonyma tjejen i skolan som ingen lägger märke till. John Tucker är skolans absoluta hunk tillika basketlagets kapten. Inte bara det, så har han också dejtat tre tjejer samtidigt som när de får reda på det blir väldigt hämndlystna. Tillsammans med Kate börjar de planera en närmast diabolisk plan för att störta John Tucker från sin tron. Men det blir svårare än de först tror.
Ojämna regissören Betty Thomas (Private Parts, Dr. Doolittle, I Spy) gör sitt bästa med debutanten Jeff Lowells manus. Men trots goda försök så blir det enda filmen kommer med en känsla av att man sett alltihop förut. Enstöringen som gör allt för att få vänner men i slutändan lär sig att bara vara sig själv, tvådimensionella bilder av populära tjejer som bara har hämnd och killar på sin hjärna, sportfånen som får stå för sitt kast och den manliga enstöringen som får rätt till slut. Ingen fara för spoilers. Man vet vart allt kommer att leda från första början, förutsägbarheten följer nästan med dig hela vägen.
Fast det hindrar filmen inte från att ta hem ett par poäng under tiden. Förutom en titel som är alldeles för bra än vad filmen förtjänar, så ger själva grundidén ett par utbetalningar att tala om. Jag vet inte någon annan film där man får se så många killar i string, i en av filmens definitivt roligaste scener. Lägg där till att Brittany Snow är väldigt charmig som förbisedda Kate medan Jesse Metcalfe, från ”Desperate Housewives”, är som född för rollen som John Tucker. Det kan man inte säga om Penn Badgley, som Tuckers yngre bror. Även om det inte beror på brist på talang. Karaktären ligger bara så mycket utanför under nästan hela filmen och bidrar heller inget till handlingen.
Annars går det på formula hela vägen men det här är också en sådan film man delvis vill ha det som man förväntar. Synd bara att upplösningen känns så tunn på luft att det nästan, men bara nästan, känns som en antiklimax. Kanske just för att filmen inte verkar veta vad den vill säga med alltihop. Annars är det lätt för att inte säga ljummet underhållande i en film som varken är eller försöker vara något eget. Stereotyperna duggar tätt och moralkakorna kommer i var och varannan mening. Precis som det ska vara, fast nu så slentrianmässigt att det inte känns vidare engagerat. Trots lovande toner blir John Tucker Must Die som allting annat man sett och hade passat sig bättre i dvdbutiken. Slår möjligen an hos tonårstjejer men blir inte mycket mer än en småcharmig historia.
