Filmkultur

Jumper

Jumper är en action-späckad sciencefictionrulle om tonåringen David Rice som under en olyckshändelse upptäcker att han kan teleportera sig. Snabbt…

Jumper är en action-späckad sciencefictionrulle om tonåringen David Rice som under en olyckshändelse upptäcker att han kan teleportera sig. Snabbt inser han fördelarna med detta och börjar leva ett glidarliv i lyx. Men det goda kan inte vara för alltid och snart börjar en hemlig organisation av paladiner, på jakt efter att döda s.k. ”jumpers”, hinna ikapp honom och alla han håller kär. David inser att han måste hitta dem först innan de hittar honom om han ska ha en chans att överleva.

Denna tekniskt påkostade effektorgie som är baserad på Steven Goulds roman med samma namn, faller i samma sekund du börjar reflektera över hur ologiskt huvudkaraktären beter sig. Ena sekunden har hela hans tillvaro vänts upp och ned av en mordlysten Samuel L. Jackson i vit frilla för att sekunden efter leta upp sin gamla highschool-kärlek som om han inte hade några problem i världen.

Då hjälper det inte heller att han i ärlighetens namn inte heller är någon vidare sympatisk karaktär spelad dessutom av träbocken Hayden Christiansen. Även om tanken må varit någon form av ädel i målet att visa upp en modern superhjälte som inte är helylle rakt igenom så kommer David av sig som en egoistisk skitstövel oftast. Det skulle inte vara något problem om det inte var så att karaktären aldrig utvecklas. En gliring som både manus, Limans regi och Haydens agerande får dela på.

En häftig sciencefiction-idé kan emellertid göra ett ytligt popcornäventyr drägligt. David teleporterar sig till exotiska platser världen över; vi ges fantasieggande och välgjorda slagsmål som kastar oss från pyramiderna i Giza till hjärtat av Tokyo och allt är stilrent och snyggt genomfört. Precis sådant som man som äventyrssugen biobesökare vill ha i jakt på lättsam underhållning. Vad regissören Doug ”Bourne Identity” Liman emellertid missar är att göra något vettigt av denna idé. När vi inte bjuds på läckra effekter så är filmen rörig, ointressant och blaséaktig. Kärlekshistorien känns outvecklad och allt som försöker röra sig på en personlig nivå kommer istället av sig som ytligt och oengagerande. Att filmen lyckas med konsten att göra något så snyggt och faktiskt coolt till en axelryckning är dess främsta klavertramp. Internationella inspelningsplatser och effektiv klippning till trots.

Konceptet är tillräckligt intressant för att dra dig till biostolarna, filmens tempo energiskt nog för att hålla dig kvar men när man kommer till det röriga slutet kan inte känslan av otillfredsställelse hålla sig borta för att man inte ska önska att teleportera sig bort från den obligatoriska uppföljaren.

Betyg 4

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen