Så var det dags för en ny spinn på den romantiska spökfilmen. Men kan verkligen Just Like Heaven stå sig mot kärleksdregglande klassiker som Ghost (1990)? Filmen har inte vidare ansträngt sig för att göra sig hörd och resultatet blir därefter. Mark Waters (Mean Girls, 2004) har regisserat denna romantiska komedi som är baserad på den bästsäljande romanen, ”Om det ändå vore sant”, av Marc Levy. Här får vi se Mark Ruffalo som David Abbott, en ensam ung änkeman som flyttar in i en lägenhet, vars förra hyresgäst var en ung sjuksköterska, Elizabeth Martinson (Reese Witherspoon). Elizabeth är dock inte så pigg på att lämna sin mysiga lya och håller sig envist kvar – trots att hon just omkommit i en olycka!
Romantiska komedier är definitivt inte endast för tjejer. Jag kan inte hjälpa det men är själv en sucker för känslosvallande ögonblick och när tjejen får killen eller vice versa. Samtidigt så är rom-com genren bland de svåraste att lyckas i. Vilket i och för sig kan skyllas på att Hollywood större delen av tiden inte vågar komma med något originellt eller intelligent. Till denna skara sällar sig Just Like Heaven som varken använder sin spökgenres fulla potential eller är vidare originell. Både Witherspoon och Ruffalo är charmiga nog, även om den senare skulle kunna utstråla lite mer karisma. Men manuset de har bjuder bara på blasé dialog där man alltid är ett steg före vad som kommer hända och sägas. Visst är det en del av den romantiska komedin att hoppas, men ändå veta, att allt kommer att sluta lyckligt. Nu blir det så tydligt hur filmen är konstruerad att hela nöjet nästan förstörs. Att den sedan är inkonsekvent hjälper ju inte direkt.
Roligast är Jon Heder, alias Napoleon Dymanite, som föreståndare för en Ockult och metafysisk bokhandel. Alltid praktiskt att ha en sådan i närheten när man råkar ut för spöken. Visst, både en gnutta romantisk och komedi bjuds vi på. Men Just Like Heaven gör ingenting för mig och chansen att jag skulle vilja se om den är nära noll. Något jag sörjer då premissen annars var rätt lovande. Gnistorna är alldeles för futtiga för att hålla intresset uppe även om hela spökelementet är lite intresseväckande i sig. Reese Witherspoon är tillräckligt söt för lyfta filmen, bara den hade haft mer att komma med. Ett antal roliga repliker räddar den från att grävas allt för långt ned, en hel del nypa salt måste man ändå ha när det kommer till kärleksfilmer. Just Like Heaven är förvånansvärt blek men kan säkerligen fungera för den mer tolerante rom-com älskaren.
