Filmkultur

King Kong

Det är lika bra att skippa förspelet totalt och konstatera att King Kong är fantastisk! Peter Jackson har lyckats åstadkomma…

Det är lika bra att skippa förspelet totalt och konstatera att King Kong är fantastisk! Peter Jackson har lyckats åstadkomma en gigantisk prestation att göra denna mastodont remake av en av filmhistoriens stora klassiker. Att Jackson var rätt man för jobbet stod klart för alla efter hans kritikerrosade filmatisering av Sagan om ringen och man förstod vad han var kapabel till. Detta var något även filmbolaget fattade och lät honom göra filmen tre timmar lång! Fast lika lite som de nämnda fantasyfilmerna kändes dryga så märker man inte av att den faktiskt är en riktig mastodontfilm. Istället som 1976 års version, som lät handlingen utspela sig i modern tid, så utspelar sig Jacksons tagning under depressionen 1933. Det vill säga samma år som originalversionen släpptes.
Ann Darrow är en kämpande varieté artist som mitt i all olycka får syns på av charlatan regissören Carl Denham som övertalar henne att spela i hans film i Singapore. Vad varken Darrow eller resten av besättningen på båten vet om är att de egentligen är på väg till den hemlighetsfulla ön Skull Island. Som, när de anländer, de upptäcker inte bara huserar vildsinta infödingar utan en gigantisk apa, bland mycket mycket annat.

Att göra en film intressant som man redan vet handling och slut på är en bragd. King Kong är trogen originalet, samtidigt som den har uppdaterats för modern publik. Tekniskt är det ett bländverk där Peter Jackson bara ännu en gång bevisar, till skillnad från George Lucas, hur man använder special effekter. Jag kan inte för ett ögonblick tro att filmen inte spelats in på plats i NewYork och inte är helt datoranimerad bortsett från en del kulisser.
Men triumfkortet är självfallet Kong själv. Precis som med Gollum har de lyckats med det omöjliga att ge apan en själ. Efter det första riktiga mötet mellan Kong och Ann Darrow på klippan, en scen som lätt skulle ha kunnat bli corny men istället klickar rätt tack vare Kong, så tvivlar man aldrig på att Naomi Watts står framför en gigantisk apa. Andy Serkis, som ännu en gång stått för den datoranimerade karaktärens rörelser, och Weta Digitals mästermän ger Kong ett sådant uttrycksgalleri att man inte kan annat än bli förälskad i honom.
Naomi Watts är suverän som Fay Wrays efterträdare i rollen och samspelet mellan henne och Kong och henne och Jack Driscoll, spelad av Adrian Brody, gör det hela trovärdigt. Jack Black kändes som ett udda val för rollen som Denham, men på något sätt passar det helt rätt. Ett visst klagomål ligger på den snabba utvecklingen av kärlekshistorien mellan Darrow och Driscoll. Jag saknar de eskalerande känslorna som gjuter fast relationen mellan de två. Filmen väljer även att ta tid på sig, kanske inte så konstigt med tanke på dess längd. Inledningen är en smula seg innan saker sätter fart och de känslosamma scenerna har dragits ut.

Viktigt att klargöra är att gamla King Kong i högsta grad var en specialeffektsfilm. Handlingen var tunn men självsäker. Det har nya versionen tagit till vara på men adderar samtidigt en extra nivå när den gör tidsperiod till en del av handlingen och ger oss en bild av hur depressionen såg ut i den stora staden.
King Kong funkar för både den manliga och kvinnliga publiken. Å ena sidan har vi häftiga actioneffekter, och på den andra har vi den grandiosa kärlekshistorien som Jackson valt att lägga sitt krut på. King Kong kommer påverka dig emotionellt. King Kong kommer få dig att häpna. King Kong är i sann mening årets storfilm!

Betyg 8

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen