Sherlock Holmes som trädgårdstomte? Det blir ungefär lika kul som det låter i uppföljaren till Gnomeo & Julia där Holmes och Watson, den småfyndiga titeln till trots, förpassats till biroller.
År 2011 blev den animerade Gnomeo & Julia en överraskande succé. Shakespeares tragedi hade iscensatts med trädgårdstomtar och hela biten med självmord skrivits bort – det var ju ändå en barnfilm. Självklart skulle en uppföljare göras, vad som är förvånande är att det tog sju år. ”Gnome” är förresten engelska för ”trädgårdstomte” och det märks i inledningen av Sherlock Gnomes hur kul manusförfattarna tyckte det var att byta ut ord i kända filmtitlar. Det får man unna dem.
När trädgårdstomtarna i Gnomeo (James McAvoy) och Julias (Emily Blunt) trädgård mystiskt försvinner slår de sig ihop med Sherlock Gnomes (Johnny Depp) för att avslöja kidnapparen och rädda vännerna. Den kände detektiven och svurne beskyddaren av Londons trädgårdstomtar tar tillsammans med sin medhjälpare Watson (Chiwetel Ejiofor) sig an fallet.
Från början var filmen tänkt som en rak uppföljare och hade arbetstiteln Gnomeo & Juliet 2, vilket märks. Rejält. Vi får två handlingar i en och filmen vet inte vad de ska göra av dem. Å ena sidan har vi en kärlekshistoria. Å andra en deckare. Upplevelsen är förvirrande och man frågar sig själv gång på gång vad det är för film man egentligen tittar på.
Inte för att handlingarna i sig har så mycket att erbjuda. Datoranimationen till trots så är det platt. Väldigt platt. Lägg därtill hetsiga jaktscener och dåligt mixade låtar av Elton John som låter som att de tillhör en helt annan film. Musiknumren är minst sagt lite udda och tar en ur filmen varje gång.
Frågan är då vilket öde Arthur Conan Doyles privatdetektiv fått som porslinsfigur. Bättre än man kan tro. Självklart är Moriarty med och helt omotiverat så får vi ett sångnummer med Irene (gissningsvis Adler) av enda anledningen att de fått Mary J. Blige att bidra med rösten. De flesta tropes är avcheckade.
Dynamiken mellan duon är det mest intressanta i filmen. Jag gillar att Holmes är arrogant och tar Watson för givet, rätt och slätt hunsar honom. Jag gillar till och med twisten som sker i deras relation, även om den är totalt förutsägbar. Problemet är att det inte är vad filmen handlar om, utan om Gnomeo och Julia – vilket inte är vidare intressant.
För en film med titeln Sherlock Gnomes så innehåller den alldeles för lite av mästerdetektiven medan resten av filmen inte på långa vägar väger upp detta. Om man vill höra Johnny Depp prata brittiska igen så är det här en film för dig. Annars så är det en film du med gott samvete kan missa.
