För fem år sedan kom Sandra Bullock med Miss Secret Agent, som handlade om en hårdnackad FBI brud som stylades om för att infiltrera Miss America-tävlingen. Fastän kritiker sågade, spelade filmen in en hyfsad summa – åtminstone tillräckligt för att motivera en uppföljare.
Tre veckor efter att FBI-agenten Gracie Hart blivit kändis efter sin hjältemodiga insats mot en terroristhotad skönhetstävling, tvingas hon sluta jobba på fältet då hon istället för att jaga brottslingar stoppas för att skriva autografer. Hennes nya arbetsuppgift blir att vara FBI:s ansikte utåt. Till sin hjälp får hon ännu en gång en styling specialist, Joel (Diedrich Bader), och snart har hon helt gått över till PR-verksamhet med tv-intervjuer och en bestseller bok. Men en dag väcks snutreflexerna åter till liv när två av hennes bästa vänner, Cheryl och Stan, blir kidnappade i Las Vegas…
Ettan var tämligen originell, om man vill sträcka sig så långt. Med någorlunda egenartade idéer och en gnutta oförutsägbarhet hade den något att komma med, fastän ytterst lite. Tvåan satsar mer på slapstick och sketcher, med en förutsägbarhet där vi kan lista ut slutet innan förtexterna gått ned. Filmens stora problem är emellertid; Vart är handlingen?
Hålen i historien är stora – i inledningen ges vi ett hopp på tio månader, med en total förändring av Bullocks karaktär. Någon direkt motivation för denna så blunta övergång ges vi inte.
Nu ska jag dock inte fortsätta pajkastningen, utan nämna det som faktiskt är bra med denna film. En del gamla trådar från föregångaren avslutas fint, medan andra hålls vid liv. Vi får som nämnt återse Miss United States vinnaren Cheryl Frasier (Heather Burns) och managern för skönhetstävlingen, Stan Fields (William Shatner) – två karaktärer som tyvärr visas allt för lite i filmen. Cheryl är en så härligt korkat amerikansk patriot, medan Stan Fields är den lismande fege managern som spelas med sådan ömklighet att man inte kan låta bli att skratta.
Dietrich Bader är ingen Michael Caine, och kommer aldrig att bli det, men underhålla kan han ändock. Han var riktigt skön i The Drew Carey Show, men har även underhållit oss i mindre kameo roller sedan dess. Förutom Bader så får även Gracie Hart en sidekick, afroamerikanska Sam Fuller (Regina King) – en våldsam hårdknackad agent som är en stark kontrast till nya Hart. Hennes bakgrund till denna hårda yta är tydligen att hon är allergisk mot pälsdjur (bl.a.) och därför inte haft en sådan vänskap som liten. Jag undrar då varför jag inte är en kall våldsam sociopat vid det här laget.
Till sin hjälp i Las Vegas får Gracie och Sam den kärlekskranke agenten Jeff Foreman. Hans beteende mot sitt ex ger mig dock kalla kårar då hans backstory inte utvecklats tillräckligt för att man ska förstå hans uttalanden.
Vi har denna gång ingen Michael Caine som kan glänsa med sin närvaro. Istället ges vi en ytlig lövtunn handling, som oftast tycks frånvarande, men med en charm som då och då lyckas slå liv i den. Inte minst är det en stark insats av Sandra Bullock som försöker hålla ihop denna minst sagt slätstrukna film alldeles själv. Man får ta filmen för vad den är. Lägg dina förväntningar lågt är mitt råd om du går och ser Miss Secret Agent 2. Medan ettan var lättglömd så är tvåan redan bortglömd.
