Filmkultur

Mumien: Återkomsten

Handlingen är placerad till 1933, tio år efter händelserna i Mumien (1999), då Rick O’Connell (Brendan Fraser) och Evelyn (Rachel…

Handlingen är placerad till 1933, tio år efter händelserna i Mumien (1999), då Rick O’Connell (Brendan Fraser) och Evelyn (Rachel Weisz) kämpade mot den tretusen år gamla mumien Imhotep (Arnold Voosloo). De är nu gifta och har bosatt sig i London, där lever de med sin åtta år gamla son Alex och Evelyns bror Jonathan (John Hannah). Efter en rad händelser så blir Imhotep återuppväckt på det Brittiska Museet för att åter beträda jorden i sin jakt på odödlighet och världsherravälde.

Samtidigt frigörs en annan mörk och mäktig kraft i form av den egyptiske krigsledaren Scorpion King (spelad av The Rock). Han har efter ett avtal förlorat sin själ till guden Anubis. The Scorpion King, en kraft som är ännu mäktigare än Imhoteps. När Scorpion Kings och Imhoteps krafter stöter samman hänger jordens öde i en skör tråd.

Alex råkar av misstag få på sig ett armband som leder vägen till Scorpion Kings kammare, och inleder en nedräkning som kan ta hans eget liv. Rick, Evelyn, Jonathan och gamle vännen Ardeth Bay (Oded Fehr) tvingas ut på en desperat kapplöpning för att rädda världen från en oerhörd ondska, och samtidigt rädda Alex från en säker död.

Mumien: Återkomsten är helt olik sin föregångare, som lade störst vikt vid äventyrskomik. Därför kan uppföljaren avnjutas som en fristående film utan att jämföras med den första filmen. Det här är en mycket mörkare historia, där de gått hårt åt för att få in så mycket specialeffekter som möjligt. Detta måste vara ett rekord för hur många specialeffekter man kan pressa in i en film. Industrial Light & Magic (ILM) måste ha slitit sina knogar av allt jobb.

Den här gången är det action rakt igenom som gäller. Det är en fartfylld film som låter fantasin flöda så till den grad att man inte märker att handlingen egentligen inte är logisk. Istället sitter man fastspänd i biostolen under resan och önskar att man fick leva i den värld som målas upp av Stephen Sommers och artisterna på ILM.

Det som tynger ner filmen är den tunna handlingens, och dess brist på logik. Alla specialeffekter har också viss påverkan. Man blir mätt på dem, och ibland saknar man ”enkelheten” från föregångaren. Större och maffigare behöver inte betyda att det blir bättre – något flera filmskapare i Hollywood borde tänka på i framtiden.

Något som alltid gläder är när skådespelarna repriserar sina roller i uppföljare. I Mumien: Återkomsten är hela den ursprungliga besättningen med. Vissa kanske finner John Hannas roll som Jonathan enbart larvig, men jag tycker han är den roligaste karaktären i filmen och ger dem lite välbehövlig humor. Wrestlaren The Rock, som här gör sin filmdebut, gör inte så mycket väsen av sig, men passar bra in som The Scorpion King.
Av alla de blockbuster-uppföljare som görs i dessa dagar är det här en av de bättre. Även om Stephen Sommers inte gör en tredje del, så vill jag råda honom att han göra fler äventyrsfilmer i den genre som vi kallar matiné. Det behövs fler sådana filmer som kan fånga vår fantasi och ta oss ifrån den stressfyllda värld vi lever i.

Kul Fakta 1: För den riktiga cineasten så är filmen en guldgruva av filmreferenser. Allt från Dr. Strangelove till Titanic görs det hänvisningar till.

Kul Fakta 2: Det har sagts att det inte kommer att göras en tredje del i Mumien-serien. Huruvida det är sant eller inte så har det nu gjorts en spin-off på filmerna i form av The Scorpion King. Det är en annan regissör, och handlingen koncentreras helt på historien om Scorpion King.

Betyg 6

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen