Har ni hört talas om Andrew Ridgeley? Inte? Han är bättre känd som den andra hälften av den framgångsrika 1980-talsgruppen Wham!. Efter ett misslyckat soloförsök när Wham! hade splittrats försvann Ridgeley ut ur publikens blickar medan hans gruppartner George Michael fick sitt namn förevigt etsat i pophimmelen. Ändra gruppens namn till Pop! och Ridgeley till Alex Fletcher så har ni premissen till den romantiska komedin Music and Lyrics.
Alex Fletcher (Hugh Grant) är en bortglömd 80-talspopstjärna som idag får hålla till godo med att uppträda på nostalgiturnéer i nöjesparker och på landsortsmarknader. Men den karismatiske musikern får en chans till comeback när popdivan, Cora Corman, erbjuder honom att skriva och spela in en duett med henne.
Men det finns ett problem – Alex har inte skrivit en låt på åratal och han har aldrig skrivit låttexter. Och nu måste han få fram en hit på några dagar. Det är då Sophie Fisher (Drew Barrymore) kommer in i bilden. Hon är Alex charmigt udda krukväxtskötare och har en känsla för ord som slår an en ton hos den hårt prövade låtskrivaren.
Roliga 80-talsgliringar till trots är Music and Lyrics en ytterst splittrad film som tycks ha svårt att veta vart den ska bära av. Handlar det om två människor som blir kära i varandra? Handlar det om hur man måste ta itu med konflikter? Handlar det om att sälja ut sig? Filmen är förvånansvärt konfliktlös. De som uppstår känns aldrig som ett hot och glöms snabbt bort.
”Pojke i behov av comeback möter sprallig tjej med precis rätt talang” historien bjuder aldrig på några överraskningar. Allt känns så otroligt självklart trots att den romantiska kemin mellan huvudrollsinnehavarna aldrig ens lämnade pappret. Att filmen ändå är så charmig och rätt smågullig räddar den från att kännas helt likgiltig.
Hugh Grant är för evigt dömd att spela just Hugh Grant. Men den vitsiga charmbullen till engelsman är inte ett helt ovänt val som fd. 80-tals artist om det inte vore så att Grants motsträvighet till att sjunga och dansa bränner hål genom filmen. Den ack så roliga musikvideon med Pop! blir ett allt för tydligt spel av ”vem av de fem medlemmarna passar in minst?”
Tv-stjärnorna Brad ”Alla älskar Raymond” Garett, som Alex manager, och Kristen ”Tredje klotet från solen” Johnston, som Sophies syster, bär hundhuvudet som komiska sidekicks.
Filmmakarna lyckas pressa in allt vad som var så underbart med 1980-talet i den hysteriska musik video pastischen som för mig gjorde hela filmen. Att de både öppnar och avslutar filmen med den var det smartaste drag de gjorde. Skämtandet med dåtidens och dagens musikstilar gör filmen tillräckligt sevärd för att inte helt förkastas. För som romantisk komedi är den emellertid alldeles för tam för att lägga på minnet.
