Filmkultur

På spaning med Bridget Jones

Så var det dags för den småmullige och klavertrampande Bridget Jones att göra sin återkomst på filmen. Historien om ”Bridget…

Så var det dags för den småmullige och klavertrampande Bridget Jones att göra sin återkomst på filmen. Historien om ”Bridget Jones dagbok” började som en kolumn i tidningen ”The Independent” och Helen Fielding trodde att den skulle läggas ner efter sex veckor. Det gjorde den inte. I stället blev det en succébok som idag är översatt till 30 språk, sålts i drygt fyra miljoner exemplar och gjorde författarinnan Helen Fielding till en av Storbritanniens rikaste kvinnor. Boken som kom 1996 gick i samma anda som Jane Austens ”Stolthet och fördom” medan Fieldings uppföljare ”På spaning med Bridget Jones” som kom år 1999 följer sitt eget mönster. Två år senare kom succéfilmen Bridget Jones Dagbok (2001), där regissören Sharon Maguire, en god vän till Helen Fielding och som sägs ha stått modell för en av karaktären i böckerna, var ett geni när hon vågade rollbesätta en amerikan i rollen som en omtyckt brittisk karaktär. Nu var det då dags att göra film av den andra boken om Bridget, Beeban Kidron har tagit över som regissör denna gång, men annars är allting sig likt.

På spaning med Bridget Jones är en charmig komedi som avslöjar vad som egentligen menas med ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar” – heter det i pamfletten. Den ständigt bantade, jämt smygrökande och alltid lika karltokiga Bridget Jones, är tillbaka. Handlingen tar vid där den gamla filmen slutade, med vår hjältinna i armarna på snygge advokaten Mark Darcy. Men många faror hotar parets nyvunna lycka, till exempel det snygga och intelligenta åklagarbiträdet Rebecca som jobbar med Darcy, för att inte tala om Bridgets gamla chef Daniel Cleaver som verkar tycka att Bridget är läckrare än någonsin.

Tillsammans med bland annat Richard Curtis, frontmannen för den brittiska rom-comen, har Helen Fielding förvandlat sin bok till ett fungerande manus – samtidigt som de alltför ångestfylla kapitlen har manövrerats bort. Valet av huvudrollsinnehavare blev kritiserat när första filmen kom, framför allt av engelsmännen. Renée Zellweger ansågs vara för söt, för smal och för amerikansk för att passa som den kalorijagande och uppkäftiga Bridget Jones – hon var ju dessutom från Texas! Miss Zellweger slog emellertid alla på näsan när hon gick upp i vikt och var smått sensationell i rollen som den mänskliga, småfeta och pinsamma Bridget Jones. Jag kan inte se någon annan personifiera Bridget bättre än hon gör. I På spaning med Bridget Jones är hon lika underbar, där hon lyckas med konsten att inte framställa Bridget som patetisk – vilket man efter att ha läst böckerna är imponerad av.

Filmteamets favorit, produktionsbolaget Working Title Films är nämligen samma gäng som gjorde Fyra bröllop och en begravning (1994), Notting Hill (1999) och Love Actually (2003), Hugh Grant repriserar rollen som den hunkige skitstöveln Daniel Cleaver. Han spottar återigen ut härliga repliker som man direkt önskade att man kunde köra med själv. Colin Firth, sluter cirkeln igen när han spelar karaktären Mr Darcy som är baserad på den karaktär han spelade i tv-serien efter Jane Austens ”Pride and Prejudice” (Sv: Stolthet och fördom)

Som vi alla vet brukar uppföljare inte vara det efterlängtade nostalgikalaset som man hoppats på. Så det var med svala förväntningar jag satte mig ned och såg På spaning med Bridget Jones. Men jag behövde inte oroa mig – jag fångades direkt, redan från första scenen. Jag borde dock erkänna – jag är ett Bridget fan.

På spaning med Bridget Jones återanvänder bara de bästa momenten, annars så känns uppföljaren både friskare och inte minst roligare än ettan. Det är en jäkla skön film som på ett utsökt sätt blandar det varma, det lite jobbiga och det tokroliga. Den vankar dessutom in på ringa 108 minuter, nästan den yttersta gränsen, men annars en utomordentlig tid för en komedi. (Woody Allen vet vad han talar om). Jag gillar den skarpt, den kanske inte är bättre än min favorit i genren Love Actually men nära nog. En given film att lägga till samlingen med sin raka, roliga och på många ställen pinsamt ärliga återgivning om hur singellivet runt 30 kan vara. En riktig må-bra film som gör en glad!

Betyg 8

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen