Johnny Depp är tillbaka som kapten Jack Sparrow i sommarens fartfyllda piratäventyr som nästan bjuder på för mycket av det goda. Pirates of the Caribbean (2003) blev till allas förvåning en gigantisk succé när den kom och drog in inte mindre än 650 miljoner dollar världen om. Nu har både en första och andra uppföljare spelats in samtidigt, nummer tre kommer på bio nästa sommar. I Pirates of the Caribbean: Död mans kista ska precis Will Turner och Elisabeth Swann gifta sig när deras relation till Jack Sparrow sätter käppar i hjulet. Sparrow själv visar sig ha en blodsskuld till legendariske Davy Jones, kapten på Den flygande holländaren. Dessutom dyker Wills länge försvunna far, Bootstrap Bill upp, medan alla febrilt söker efter den mytomspunna ”Död mans kista” som tros ge sin ägare övernaturliga krafter och kan få dem alla ur sina knipor.
Piratuppföljaren lever och lider av precis samma extravaganser och skavanker som filmen den tar vid. En enkel handling har dragits ut till dryga 149 minuter utan att ha dialog som motiverar detta. Vad som saknas i munläder kompenseras istället med spektakulära slapsticksekvenser som får en att snällt blunda för de logiska hål som lyser igenom. Tempot formligen flyger fram mellan specialeffekter och actionexcesser att man nästan kan känna att man befinner sig i Disneys åkattraktion som filmerna är inspirerade av.
Träiga Orlando Bloom är välklädd som pirathjälte medan Keira Knightley fått lite extra svängom men ingen av dem gör några intresseväckande prestationer. Återigen är det Johnny Depps haussade kanalje till kapten som tar över showen med hjälp av suveräna Bill Nighy bakom tentakelansiktet Davy Jones. Jack Sparrow är definitivt inte den genialiska gestaltning som det ofta kan låta och även om det var bra att Depp blev nominerad till en Oscar för förra filmen så har han förtjänat den bättre för flera av sina andra roller. Med det sagt så ska sägas att Depps antihjälte är ett kärt återseende man inte kan annat än älska för sin politiska inkorrekthet. Scenen där han introduceras i filmen är fullkomligt lysande.
Gore Verbinski och Jerry Bruckheimer med varsin defibrillator i händerna stöter den slumrande piratgenren fullkomligt till liv när de tar oss med på nya äventyr. Fotografen Dariusz Wolski (The Crow, Dark City) spetsar dessutom till genom att göra filmen riktigt snygg. Trots sitt klart ytliga tillmäle är Pirates of the Caribbean: Död mans kista en uppföljare som överträffar originalet. Det går inte att bärga sig för det spektakel som utspelar sig på duken och när filmen slutar med en avstamp till den sista delen i trilogin är det svårt att inte känna ett litet sting att man måste vänta ett helt år. Medan fantasin formligen sprudlar bland välgjorda specialeffekter, exotiska miljöer och genomarbetad produktion undrar man varför man inte anlitad en manusförfattare med ett bättre öra för rapp dialog. För Pirates of the Caribbean: Död mans kista är annars matiné när den är som bäst!
