Puzzle

|

Sverige är inte så välbekant med den stilistiska skräckgenren “giallo”, en rå genre av våldsamma italienska mordmysterier som influerats av italiensk litteratur från 1920-talet. Genren hade sin kulmen under 70-talet där Dario Argento och Mario Bava var de främsta förespråkarna. Regissören Duccio Tessari är känd som en skicklig regissör och har gjort filmer sedan slutet på 50-talet. Hans bidrag till giallo är filmen Puzzle.

Edward lider av minnesförlust sedan åtta månader tillbaka. Han minns inte något om sig själv och går till psykiater för att hjälpa honom att komma ihåg. När en man som säger sig vara hans vän först avslöjar att Edward inte är hans verkliga namn, att han har en fru och sedan försöker döda honom börjar Edwards förvirrade jakt på pusselbitar till hans kaotiska liv som visar på ett förflutet han intet kunde ana…

Minnesluckor är ett tacksamt ämne att tackla och om det görs rätt, som här, kan det bli riktigt bra. Precis som borde väljer filmen att låta oss stå lika mycket i mörkret som Edward när han famlande försöker komma ihåg sitt förflutna. Men i all uppståndelse begår filmen ett ödesdigert misstag och avslöjar en gigantisk lucka som nästan liknar ett svart hål i sitt omfång. Fast Puzzle är så underhållande att man har överseende med det och blundar snällt med ena ögat.

Filmen ger sig in på farliga vägar när den kastar fram en ung grabb i en av de stora rollerna. Man kan inte räkna på sina fingrar längre alla de gånger som ett irriterande barn stjälpt en annars bra film. Unge Duilio Cruciani som Luca må klicka runt med sin kamera hela filmen, men han klarar sig helskinnat från några smädelser från tittaren och gör ett dugligt jobb. Samma kan säga om resten av ensemblen även om man ibland har svårt att sympatisera med Luc Merenda som spelar Edward. Som i många italienska filmer under detta decennium hittar vi en svenska i skådespelartruppen, men inte Anita Ekberg som var med i ett par filmer från stövellandet utan en annan Anita, närmare bestämt Strindberg. Det är emellertid inte många minuter hon skymtar förbi.

I en intressant kontrast till många “giallo”-filmer tar Puzzle förvånansvärt lång tid på sig innan morden kommer igång. Genren är annars känd för just sina våldsamma skildringar av mord på diverse utstuderade sätt. Tillhörande är också den okända skurken som avslöjas i en härlig twist i slutet.
Fotot är som vanligt i sådana filmer väldigt stilfullt, det har t.o.m. kastats in ett par slowmotion-scener som fungerar tack vare att det inte görs till överdrift. Puzzle är inte det bästa exemplet på vad giallo har att erbjuda, men det är en intressant film som är väl värd att kasta ett öga på.

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0
Betyg 6

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *