Frågan även jag som Will Ferrell fan kanske borde ställa mig efter Semi-Pro är om det inte blivit lite väl mycket av komikern. Han har placerat sig i ett fack där han spottar ur sig film efter film som i princip är av samma skrot och korn medan kvalitetskurvan allt mer pekar nedåt. I serien av sporter som skämtas med är det nu basketen som får dra sitt strå till stacken.
Det är 1970-tal och Jackie Moon är ägare, coach och spelare i Flint Michigan Tropics, ett basketlag i den nationella basketligan ABA, en liga som var fattigmannens NBA, men också var känd för att vara desto mer showmannaaktig. När Angels får reda på att ABA kommer slås samman med den mer prestigefulla NBA och bara de populäraste lagen kommer få finnas kvar måste de göra något drastiskt för att få publiken att komma på matcherna.
Will Ferrell som Nascarförare (a.k.a. Talladega Nights) hade flera hysteriska scener, Will Ferrell som konstskridskoåkare (a.k.a. Blades of Glory) var lyckad knashumor. Will Ferrell som basketspelare är på sin höjd trivsamt underhållande. Och inte mycket mer än så. Det är inte lika kul längre. Visst finns där scener som får både dig och dina bioföljeslagare att skratta, men det är varken lika fyndigt eller hejdlöst som man en gång kunde förvänta sig. Ferrells gapiga persona försöker göra det bästa möjliga av denna film som aldrig lyfter, och inte hjälper det av en överdos grabbighet och ett återkommande spyskämt. En runda rysk roulett kring ett pokerbord är rent hysteriskt rolig, men handlingen i sig är för ointressant och för lite basket för göra något vidare intryck i komedihimmelen.
Att Semi-Pro blev en flopp i USA är därför ingen överraskning, även om filmen inte alls är dålig. När Ferrell får eget spelrum har man som roligast, men han är också en tacksam skådespelare som lyfter fram sina medaktörer. Tyvärr för Woody Harrelson får hans rollkaraktär Monix inget vidare roligt att säga, vilket gäller de flesta andra i filmen. Förutom den dråpliga sportkommentator duon spelade av Will Arnett och Andrew Daly är karaktärerna alldeles för seriösa för att den formalia följande komedin inte ska bli mer än en semi-funkig 70-talspastisch. Även om Moons hitlåt ”Love Me Sexy” är underbart sliskigt skoj och filmmakarna dragit på med en högre åldersgräns för att kunna vara ännu mer vulgära än vanligt. Semi-Pro är en någorlunda underhållande loserhistoria men som har ett alldeles för mixat humör för att inte bli annat än godkänd.
