Filmkultur

Sherlock Holmes and the Case of the Silk Stocking (TV)

Betyg 6

Sherlock Holmes and the Case of the Silk StockingRupert fuckin Everett som Sherlock Holmes! När jag såg att den castingen existerade så var det bland det mest geniala jag hört på länge. Hur bra kunde inte detta vara? Förvisso hölls förväntningarna nere av att det faktiskt var en tv-produktion som inte gjort vidare mycket väsen av sig men hoppet fanns ändock där.

Den pågående gåvan till mänskligheten som är ”Sherlock” är inte första gången BBC producerat tv om frilanssnoken. Tvärtom så ligger de i stark majoritet. År 2002 producerade de den femtioelfte versionen av The Hound of the Baskervilles (varför det envisas med detta kommer jag aldrig förstå). Richard Roxburgh spelade då Sherlock Holmes och Ian Hart iklädde sig mustaschen som Dr Watson. Två år senare ville BBC göra om bravaden, Roxburgh var emellertid upptagen och istället för att basera filmen på en text av Doyle så plitade manusförfattaren Allen Cullin ihop en alldeles egen story.

En seriemördare härjar i London. Tonårsdöttrar till aristokrater hittas mördade med en silkestrumpa instoppad i halsen. Ett fall som drar ur Sherlock Holmes från sin drogfyllda pensionering.

Hur var då Everett? En elegant Holmes som aldrig rör en muskel i sitt ansikte men som hade gjort gott med lite extra vitsighet á la Oscar Wilde, något Everett skulle inte varit en främling för. En stor portion torr humor hade suttit som ett smäck. Stämningen är väldigt gloomy och även om Watson får in del gliringar som anbelangar honom galant så är stämningen lika blågrå som fotot.

Jonathan Hyde dyker upp som pompös adelsman. Största överraskningen är att Michael Fassbender är med i denna film! Passande nog som betjänt. Tänk, bara två år senare skulle han stå med sprejfärgade sexpack i 300. Att Fassbender har en skrämmande närvaro märks när Everett förhör honom, Michael kör över honom rejält.

Sherlock Holmes and the Case of the Silk Stocking är ett stilfullt bidrag till kanon med framförallt minnesvärda prestationer av Ian Hart (en kompetent Dr Watson är alltid välkommet) och Fassbender som förtjänar lite mer uppmärksamhet än sina tv-gelikar.