Filmkultur

Transporter 2

Det var Guy Ritchie som introducerade Jason Statham för omvärlden men det var Transporter (2002), där Statham spelade en pedantisk…

Det var Guy Ritchie som introducerade Jason Statham för omvärlden men det var Transporter (2002), där Statham spelade en pedantisk transportör och ex militär som gav honom epitetet actionhjälte. Tack vare stora framgångar med dvd försäljningen drogs alla nyckelpersoner tillbaka för att göra en uppföljare. Luc Besson har ännu en gång skrivit manus och Louis Leterrier, som till förra filmen fungerade som konstnärlig regissör, har tagit över jobbet helt från Cory Yuen. Medan föregångaren inte bjöd på något nytt men var en fullt godkänd actionrulle hade jag ändå höga förväntningar på uppföljaren. Uppföljarförbannelsen slår emellertid till även här. Logik och framför allt de fysikaliska lagarna får sig en känga, när Frank Martin bemästrar de mest osannolika stunten.
Nu boende i Miami jobbar Frank som chaufför åt familjen Billings och kör deras son Jack till och från skolan. När Jack blir kidnappad och dessutom ett dödligt virus blir inblandat i leken får Frank använda sina strids- och kampsportskunskaper för att rädda situationen själv.

Transporter 2 är en typisk uppföljare på det sätt att den återanvänder karaktärer utan att de bidrar något till handlingen, försöker sig på att ingjuta mer känslor samtidigt som actionsekvenserna ska vara än mer häpnadsväckande. De har dessutom stoppat in, till alla killars glädje, en psykopatisk badgirl som går igenom hela filmen i bara underkläderna och helst med två pistoler i högsta hugg. Kanske inte förvånande då att skådespelerskan Kate Nauta egentligen är modell.
Energin har istället för på en vettig handling lagts på att göra filmen ”häftig”. Som vanligt blir därför både skurken, dennes illasinnade plan och det känslomässiga sidospåret mellan Frank och fru Billings väldigt överdrivna. De scenerna fungerar mer som anhalter mellan actionsekvenser och känns därefter ofta rätt poänglösa och andefattiga. Vad som emellertid fungerar är rollen Frank Martin som slår an en sträng hos mig med sitt pedantiska och regelbundna liv. Sedan är även de Cory Yuen koreograferade slagsmålsscenerna tillräckligt engagerande för att blodtörsten ska släckas. Att man i brandslangsscenen känner av en stäck av Jackie Chan inspiration gör bara filmen gott.
Om osannolikhetsnivån på stunten dragits ned minst ett par nivåer skulle filmen ha blivit mer acceptabel, även om den fortfarande fått dragits med Alessandro Gassmans skurk. Sedan skulle vi njutit mer av att se Matthew Modine, Keith David och Jason Flemyng om de bara fått lite roligare roller.
Då man kan förstå charmen i föregångaren, så kommer inte Transporter 2 å sin sida slå några försäljningsrekord på dvd fronten.

Betyg 4

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen