Filmkultur

V för Vendetta

V för Vendetta markerar återkomsten av Wachowski-bröderna efter Martrix-trilogin. Fast denna gång som manusförfattare och producenter. Regin har de överlämnat…

V för Vendetta markerar återkomsten av Wachowski-bröderna efter Martrix-trilogin. Fast denna gång som manusförfattare och producenter. Regin har de överlämnat till sin förra regiassistent James McTeigue. Filmen är baserad på David Lloyds och Alan Moores seriealbum med samma namn och visar på att det går att göra både snygg och samhällskritisk seriefilm. Även om Moore inte ville ha något att göra med filmen och därför det bara är Lloyd som nämns i förtexterna. Fastän det är adaption på material som är över tjugo år gammalt kunde filmen inte ha kommit i en mer relevant tid. Kort och gott handlar det om vigilantism i en fascist stat.
V för Vendetta utspelar sig i ett futuristiskt, totalitärt Storbritannien och handlar om den unga arbetarklasskvinnan Evey som räddas från en livsfarlig situation av en maskerad man, endast känd som ”V”. V:s mål är att befria Englands folk från den korruption och grymhet som genomsyrar regeringen. Han fördömer dess ledare och ber alla medborgare att ansluta sig till honom i skuggan av parlamentet den 5 november – på Guy Fawkes-dagen. V är en terrorist.

Det här är en film om revolution, en film om polisstater och terrorism. Vad som händer när människor är rädda och låter säkerhet gå före frihet. En allegori, inte bara över dagens Bush-administration, men över alla regeringar och visar på en våghalsighet i film som inte är vanlig i dagens terror och patriotismrörelser. V för Vendetta är en politisk thriller med en väldigt mörk och mångfacetterad huvudperson i centrum som fastän terrorist, blir en av de främsta patrioterna vi sett på länge i film. Men så har vi heller inte sett en så lyckad och realistisk dystopi på flera år. Visst så har vi getts science fiction action i form av The Island (2005) och Aeon Flux (2005) men ingen som verkligen känts relevant eller skrämmande. Något som V för Vendetta definitivt lyckas med att förmedla.
Vissa bryderier har legat kring filmen under produktionen. Varför regisserade Wachowski-bröderna inte själva? Hade framflyttningen av premiärdatumet från november till mars något med Londonbombningarna att göra? Mycket av detta kan ha bidragit till att filmen inte fått den uppmärksamhet den förtjänat.
Den är både läckert fotograferad och smakfullt dekorerad med actionsekvenser för att passa i det filmiska formatet men som aldrig blir för mycket även om samhället möjligtvis kunde ha gjorts striktare med mindre modern filmestetik. Stundtals infaller sig en typisk mjäkighet som går att finna i amerikanska filmer idag. Vi får dessutom följa inte mindre än tre personer; förutom Evey och V även poliskommissarie Finch (Stephen Rea) som får i uppdrag att gripa terroristen och skulle ha varit intressant att ha fått lite mer kött på benen på inte minst Evey och Finch.

Karaktärsgalleriet kan annars sägas vara minst sagt välbesatt. Hugo ”Agent Smith” Weaving är enastående i sin porträttering av den altruistiska och hämndfulla V som vill få till stånd en social förändring samtidigt som han har en mordisk vendetta mot alla som gjort honom orätt. Det går inte att inte få rysningar av hans kraftfulla och unika röst. Varje scen där han framträder är en njutning, men filmen handlar inte om honom utan om Evey, spelad av Natalie Portman. Söta Portman har visat på att det går att fortsätta göra intressanta roller även fast man är med i storfilmer som Star Wars och har imponerat i bl.a. Garden State (2004) och Closer (2004). Men framförallt är det en glädje att se John Hurt som allstyrande rikskanslern Adam Sutler.

Vi kan hitta referenser till både nazismen och den fundamentalistiska kristna högern i V för Vendetta, men det som görs så bra är hur den förmedlar sin relevans till dagens samhälle och målar upp en fullkomligt mörk men realistiskt händelseförlopp för hur staten kunnat bli på detta sätt. Vissa relationsutvecklingar kunde ha slipats till bättre för att bättre matcha resten av denna thriller och personligen hade jag sett en mer 70-talistisk estetisk framför den moderna, men det gör inte filmen sämre för det. En klarare struktur med tydligare fokus eftersöktes också då vissa partier blev onödigt långsamma. Med det sagt är filmens klimax både perfekt och episkt och V för Vendetta kan bli vårens överraskning som rekommenderas starkt att se.

Betyg 8

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen