Kungen av 80-talet var enhälligt Steven Spielberg som hade sitt finger med i de flesta äventyrsfilmerna som i dag anses klassiska. Därför är det inte så konstigt att vi hittar honom som producent för Barry Levinsons skildring av den piprökande mästerdetektiven Sherlock Holmes unga år. Förutom en TV-produktion är det första gången någon antar utmaningen att visa en tonårig Holmes trots ett oräkneligt antal filmatiseringar av Arthur Conan Doyles mysterielösare genom åren.
En äldre Dr. Watsons berättarröst ledsagar oss, precis som i böckerna, om hur han för första gången bekantade sig med Sherlock Holmes på en internatskola i sena 1800-talets snötäckta London. Redan i ung ålder intresserar Holmes sig för gåtor och tar varje chans att ta del av undersökningarna i mysterierna kring de underliga dödsfall som börjat inträffa i London. Till polischefen Lestrades förtret. När Holmes gode vän och läromästare går en våldsam död till mötes under mystiska omständigheter ger han sig ut tillsammans med Watson och sin flickvän för att sätta stopp på dödsfallen själv.
Vad blir det då av när ett ung brittiskt detektivsnille på 1800-talet slås ihop med 80-talets effektfulla fantasi och sinne för äventyr? Inte alls pjåkigt faktiskt och förutom vissa smärre överseenden har den dessutom åldrats väl. Redan då viftade ILM (Specialeffektsföretaget Industrial Light & Magic) med sina trollspön och fick en Oscar för sitt besvär, men mer än effektonani blir det oftast inte i en annars mysig Sherlock Holmes historia där glaskrigare och talande bakelser tyvärr inte hör hemma utan att kännas rätt malplacerade. Tur för oss har de åtminstone ansträngt sig att välja en plausibel förklaring i motsats till att satsa på rent övernaturliga inslag som motivering till att låta ILM spexa på. Klagomålen åsidosatta är fantasisekvenserna högst underhållande och specialeffekterna iögonfallande bra. Young Sherlock Holmes är faktiskt känd för att innehålla den första helt datoranimerade karaktären.
Så mycket av Holmes imponerande klipskhet blir det inte men man blir heller inte besviken, varken som fan eller novis. Den vintriga 1800-talsstämningen är utsökt närvarande. Viktorianska England lider av en njutbar tidlöshet som Harry Potter-filmerna även kapitaliserat starkt på. En atmosfär som är perfekt för mordgåtor! Fast förvänta er ingen tung deckare, Young Sherlock Holmes är självklart ett familjeäventyr. Lite hjärngymnastik för de grå cellerna har emellertid aldrig skadat och även om de inte håller på någon högre nivå så slängs ett par ledtrådar och bryderier ut. Harry Potter kopplingen slutar emellertid inte där när manusförfattaren Chris Columbus nämligen regisserade de två första filmerna om den unge trollkarlen.
Nicholas Rowe har inga problem att axla rollen som ung Sherlock Holmes, och jag kan inte säga annat än att han gör en exceptionell rolltolkning i en utsökt välcastad roll. Alan Cox som Watson är inte heller så tokig. Synd bara att han stundtals framställs lite väl, korkad helt enkelt. Alla spelar väldigt väl när de måste slå sina kloka hjärnor ihop för att lösa det spännande mysteriet som ibland är förvånansvärt mörkt för en familjefilm.
Vissa svagheter blir det även tyvärr när tempelprästerna ränner omkring som de alltid gör i barnfilmer; långsamt, klumpigt, och faller till marken bara man andas på dem. En larvighet som filmen annars inte förtjänar.
Med roliga anspelningar på Holmes senare tillvaro, underhållande specialeffekter som klarat tidens tand och den fint fångade viktorianska atmosfären är filmen en lyckad blandning av Harry Potter och Indiana Jones-filmerna som ger rätt till 80-talets epitet som äventyrsfilmernas gyllene årtionde. Young Sherlock Holmes är lättsam kvalitativ underhållning på det fantasirika och moralkakslösa vis som bara kunde göras under den epoken. En familjefilm som räcker lika länge som du behåller barnasinnet. Ett sista tips: ni gör bäst i att vänta till eftertexternas slut.
