Att det är just två filmer som sticker ut i Doris Wishmans filmografi känns nästan försynt. Hennes filmer med Chesty Morgan, Deadly Weapons och Double Agent 73 (där det redan nu kan sägas att titeln är det fyndigaste med filmen), har en speciell plats i hjärtat hos sexploitationfans. Wishman må ha varit en av de mest produktiva kvinnliga regissörerna genom tiderna, men hon förtjänar mer än väl att kallas för den kvinnliga Ed Wood. Det är skräp. Vad som gör hennes filmer med Chesty Morgan så fascinerande är hur naivt inkompetenta de är och fullkomligt bisarra.
Chesty Morgan föddes i Polen som Liliana Wilczkowska och flyttade sedermera till USA där hon växte upp. Framförallt var det hennes bröst som växte. De blev så stora att hon skrevs in i Guiness rekordbok som den filmstjärna med störst bröstmått – rättare sagt 73 inches (ca 185 cm). Därav filmens titel. Fyndigt, inte sant?
Wishmans alla karaktäristik dyker upp redan de första minuterna, två skurkar sitter tablåaktigt filmat vid ett bord och pratar dubbat med varandra. Klipp till utomhus och en skakig inzooming till en man som, mitt på ljusa dagen, smyger utanför ett hus. Först försöker han öppna ett fönster, men går sedan till ytterdörren och tar fram en nyckel (?!). Han letar sedan igenom huset, lääänge, innan han hittar det han söker – mikrofilm. Han blir såklart övermannad och till slut dumpad en bit bort, döende viskar han mästerskurkens namn – Toplar.
Plötsligt är vi i Florida där Agent 73 ligger och poserar, klipp till en beach volleyballmatch där hela ena laget är nakna. Det ska sägas att Wishman började sin filmkarriär med att göra sexploitation om nudistläger. Nudism var hennes grej. På film. Agent 73 klappar en hund och tar av sig skorna i närbild med kameran fetischaktigt kvarhållen på de strumbyxbeklädda benen. Klippet efter går hon in i kameran med brösten först. Hon kallas till sin chefs kontor där de pratar med varandra ur fokus och det ofta klipps till hennes ben. Toplar är en heroinsmugglare hon måste stoppa. För att göra detta opereras en kamera in i hennes vänstra bröst som hon ska använda för att ta foton av alla människor hon dödar…
”My, you’ve put make up on, you look real pretty”, säger sjuksköterskan till Agent 73 när hon vaknar upp efter operationen innan sköterskan stryps som den infiltratör hon är. Närbilderna på sjuksköterskan som stryps är av en annan skådespelare. Under tiden klipps det till agentens dallrande stora bröst.
Efter lite stock footage så raggar hon upp en hejduk på en nattklubb, där klubben representeras av att de står framför en färggrann vägg. Ett tu tre och hon är inne på hans hotellrum där hon måste ta av sig topless för att kunna fota hans hemliga dokument. Hon blir snart tagen på bar gärning och hon slår honom i ansiktet upprepade gånger med ett av sina bröst – i slow motion.
Sen går hon bara fastän skurken inte är medvetslös, han kommer såklart direkt efter. Men inte bara lyckas hon mystiskt klä på sig på vägen mellan rummet och hotellets entré, natten har bytt till dag. Biljakt! Plötsligt dyker en kvinnlig vän upp i underkläder hemma hos agenten, klär av sig och börjar duscha. Naket! Innan en lönnmördare kommer in och kopierar Psycho. Agent 73 kommer hem och blir chockad av att se sin vän död. Eller, det skulle nog varit den mest logiska reaktionen. Hon tar sig lite för ansiktet, går ut, skakar på huvudet, rör inte en muskel, tittar sen på klockan. Dags för nästa hejduk!
Såhär fortsätter filmen, oftast är det väldigt svårt att hänga med vad som händer. Hela premissen är en ursäkt för Chesty Morgan att ta av sig topless, vilket hon inte bara gör varje gång hon ska fota dokument eller har dödat någon (vilket händer rätt ofta). Även när hon dricker whisky i sin ensamhet eller ligger drömskt i sin scen så åker brösten fram. Att se Double Agent 73 gör att man känner sig som en voyeur där kameran konstant återkommer till att filma hennes bröst, eller ben.
Agent 73 hookar upp med en kollega som går under namnet Atlanta 7 som av någon anledning blir tillsagd av sin chef att leta upp agenten som halvvägs in i filmen plötsligt har försvunnit. Inte för oss i alla fall. Men det ger filmen en chans att visa en hel massa stock footage som inte har något med storyn att göra. Atlanta 7 går nämligen till en racetrack och tittar på hästar i några minuter. Inget av detta påverkar filmen på något sätt.
För att hålla koll på alla hon dödar så skriver Agent 73 upp alla namn i en blå bok, ett namn per sida, med stora bokstäver, som hon sedan stryker över på det slarvigaste sätt jag någonsin sett. En av gångerna är det en mans hand som håller i pennan. Chesty Morgan är under all kritik som skådis, främst är det jobbigt att se hennes döda ögon och livlösa agerande. Men i Wishmans filmer så är det inte heller vad som är dragplåstret.
Doris Wishman skrev, producerade, rollsatte, regisserade och klippte över 30 filmer, inklusive ett flertal under pseudonymer. Hon är utan någon konkurrens den främsta kvinnliga exploitationregissören genom tiderna. Trots alla klipp till askfat och lampor. Double Agent 73 är definitivt inte en bra film. Oftast är den hårdragande frustrerande, men det är svårt att inte bli fascinerad. För precis som Ed Wood, så är Wishman fullkomligt inkompetent som filmskapare, men det betyder inte att filmerna hon gjorde var tråkiga. Åtminstone inte denna.
