Filmkultur

Farväl Falkenberg

Sveriges bidrag till Oscarsgalan 2007 blev Jesper Ganslandts redan hyllade debut Farväl Falkenberg bara en knapp vecka efter att den…

Sveriges bidrag till Oscarsgalan 2007 blev Jesper Ganslandts redan hyllade debut Farväl Falkenberg bara en knapp vecka efter att den haft premiär i Sverige. Att filmen balanserar mellan dokumentär och fiktion blir både märkligt och egensinnigt när de fem huvudpersonerna spelar närmast versioner av sig själva, eller snarare använder sina egna namn, även inte om det såg ut som det gör i filmen. Farväl Falkenberg handlar om den sista sommaren i Falkenberg. Fem barndomsvänner som har vuxit upp till unga män. Vuxenlivet hägrar vid horisonten, men alla kommer inte att nå ända fram.

Farväl Falkenberg är en fin, vacker och hemsk upplevelse som högst förmodligen kommer vara både seg och tråkig för den som inte identifierar sig med den bråda skaran av borttappade killar i 20 – 25 årsåldern eller faller för dess långsamma drömlika takt. Deras upptåg och funderingar är en saknad efter barndomens lekar och det är inte för intet man kan dra paralleller till Peter Pan och hans limbo som ung. Denna ständiga nostalgiska tillbakablick på det förflutna är något jag själv kan känna igen mig i och den melankoliska känsla som ofta medföljer. Filmen handlar om de unga männens motstånd till att lämna denna trygga bo av minnen och dåtida kamratskap och vardagen blir fylld av fatala försök att upprepa de där solskensminnena. För den som inte identifierar sig med huvudpersonernas ungdomlighet blir det förståeligt nog mindre intressant men fortfarande sevärt. I den dramadokumentära andan blandar Ganslandt teknisk enkelhet med vackra bilder i en stundom närmast poetisk stämning där Erik Enockssons musik är känsloladdad.

När det fruktansvärda inträffar görs det på ett sätt där allting inte har något klart svar utan grundar sig mer på en känsla. Då de flesta inte har någon skådespelarbakgrund tillkommer också en äkthet till skådespelet, om än en smula halvtaffligt vid tillfällen. Här är det inte meningen att skådespelarna ska lysa rakt genom bioduken utan förmedla ett gäng killar före inträdet i vuxendomen, om små städer och stora känslor. Ibland blir det ett lite väl tradigt tempo och scener som inte känns lika berörande men när berättarrösten tar till tal så flyter den säregna filmen på. På så sätt övertygar Ganslandt mer till innehåll än form fastän fotografen Fredrik Wensel bland de digitala lågbudgetbilderna blandar in vackra talande scener. Under hela filmen visas också riktiga hemmavideoklipp som förankrar handlingen ännu mer i dess retroaktiva tematik. Farväl Falkenberg är inte en film för alla, men är samtidigt det bästa som kommit ur svensk film i år.

Betyg 8

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen