Filmkultur

Firepower

Jerry Fanon (James Coburn) är namnet på världens mest ökände prisjägare. Det är honom man lejer när alla utvägar testats…

Jerry Fanon (James Coburn) är namnet på världens mest ökände prisjägare. Det är honom man lejer när alla utvägar testats och det inte längre finns några alternativ. Han njuter av sin pension när han får ett erbjudande att komma tillbaka för ett sista jobb. FBI behöver nämligen hjälp med att hämta hem finansmannen Carl Stegman, en av världens rikaste och mäktigaste män, från sitt gömställe i Antigua för att ställas inför rätta i USA för skattefiffel, bedrägerier och allt de amerikanska myndigheterna kan komma på. Tillsammans med sin kollega Catlett beger sig Fanon till Antigua för att lyckas med det myndigheterna så länge misslyckats med – att haffa Carl Stegman!

Firepower var ursprungligen påtänkt som en uppföljare till Dirty Harry (1971) men skrevs sedan om till en egen actionrökare. För rollen som Fanon hade man först Charles Bronson i åtanke, som gjort succé i regissören Michael Winners Death Wish: Våldets fiende nr. 1 (1974), men när filmmakarna vägrade skriva in en roll för Bronsons fru Jill Ireland blev det istället charmige James Coburn som iklädde sig rollen som prisjägare.

En explosiv inledning som direkt fångar ditt intresse ebbar ut i dubbelspel och pangpang som inte lyckas rycka tag i dig igen. Flera intressanta uppslag kastas ut men tas aldrig tillvara på. Att Coburn har en dubbelgångare (spelad av han själv i enkelt uppbyggda scener) skulle kunna uppbåda till en hel del intressanta och roliga scener, men tillfället slarvas bort totalt.
Stil och storymässigt påminner Firepower om den italienska kriminalfilmen med en handling som har mer eller mindre väntade vändningar. Precis som dessa är filmen en hit or miss men med italienska regissörernas visuella stil utbytt mot Winners mer rättframma teknik så får man tacka de exotiska miljöerna för att det finns något att titta på. Men Winner är en kompetent regissör som trots att han gjort en film som glömmer sina karaktärer i förmån för ombytliga intriger ger oss en typisk 70-tals action med en härlig avslappnad stämning hos ledstjärnorna som smittar av sig på åskådaren.

Intressantast i filmen är nästan birollerna med Eli Wallach (Den fule i Den gode, den onde, den fule) som maffialedare och boxaren Jake LaMotta (Som spelades av Robert DeNiro i Tjuren från Bronx) som en av dennes hantlangare. Annars är det sköne James Coburn som porträtterar Jerry Fanon, som rycks från sin pension där han fokuserat på sitt trädgårdsintresse, medan gamle fotbollsspelaren O.J. Simpson, som faktiskt var en hyfsad skådespelare som deltog i ett flertal storfilmer innan han vände karriären till det sämre, är Fanons kollega Catlett. Coburn som har vunnit lika stora succéer i både skurk som hjälteroller utnyttjas alldeles för lite i filmen och då hjälper det inte att den oberäkneliga Adele Tasca spelas av den klassiska italienska skönheten Sophia Loren.

Firepower är en skön actionrulle beståendes av 100 minuter underhållning men som inte gör något bestående intryck. Snygga miljöer, fint foto av Robert Paynter och ett härligt soundtrack signerat Gato Barbieri är inte tillräckligt för att ge filmen det där extra som gör att den sticker ut. Om ni gillar äventyrsraffel lär ni inte bli besvikna med ett flertal dugliga actionsekvenser inkluderat skottdueller och explosioner, men det blir en klen actionuppvisning som känns längre än vad den är. Med en titel som Firepower borde man ha kunnat förvänta sig mer. Något häftigt att bita i. Istället blir det ett bevis på att stora stjärnor inte nödvändigtvis gör lika stora filmer. Det går emellertid inte att ta ifrån den att den gör sitt jobb, men det hindrar den fortfarande inte från att hamna i högen av actionrullar som fungerar som tidsfördriv och inte mycket mer.

Betyg 6

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen