Filmkultur

Mr. Smith goes to Washington

I en av Frank Capras bästa filmer ses den unga naiva och ideallistiska Jefferson Smith, ledare över pojkscouterna, utnämnas till…

I en av Frank Capras bästa filmer ses den unga naiva och ideallistiska Jefferson Smith, ledare över pojkscouterna, utnämnas till ny senator när företrädaren hastigt avlidit. Han återförenas med delstatens huvudsenator – en gammal barndomsidol – senator Joseph Paine. Väl i Washington upptäcker Smith de många bristerna i det politiska systemet när hans mål att upprätta ett pojkscoutläger stöter ihop sig till en konflikt med delstatens politiska manipulerande boss – Jim Taylor.

Mr. Smith goes to Washington är baserad på Lewis R. Fosters historia ”Gentleman from Montana”. När Capra bestämde sig för att filma historien, efter att först ha blivit nekad att göra en film om Frederick Chopin, upptäckte han att regissören Rouben Mamoulian ägde rättigheterna. Ovillig att sälja böjde sig tillslut Mamoulian på villkoret att han fick regissera en filmatisering av pjäsen Golden Boy.
Mästerregissören Frank Capras filmer hade ofta ett genomgående tema där idealen belönades, där hjärtat och ”det enda rätta” triumferade. I Bortom Horisonten (1937) gick Robert Conways drömmar och nya ideal om ett samhälle i fred i uppfyllelse, medan James Stewart får en ny kärleksfull syn på livet i klassikern Livet är underbart (1946). Tillsammans med detta blandades ofta lite patriotism för sitt land in, och formeln har kommit att kallas ”capra-esque”. Mr. Smith goes to Washington är ett typexempel på denna formel, men har kanske fått lite väl stor dos av patriotism och naiv kärlek för demokratin och i synnerhet för den amerikanska republiken. Ibland tar den sentimentalitet till en ny nivå, men Capra låter det aldrig bli till avsmak. Man fångas i den unge och naive mr Smiths kamp mot korruptionen och för sina ideal.

Vid den här tiden var Capra filmbolaget Columbias främsta regissör. Columbia hade totalt vunnit 3 Oscars under sin historia och två av dem hade ärats av Capras filmer. Kanske var det därför som Capra fick lov att göra en så kontroversiell film där senaten anklagades för korruption. Förutom sin hellylle amerikanska bild så innehåller filmen även fler element som är typiskt Capra. Som exempel är de bildmontage som han frekvent använde i sina filmer.
Förövrigt är senaten, som det gjorts ett oerhört bra jobb med att rekonstruera, väldigt realistiskt.

I Mr. Smith hittas även många av de aktörer som Capra flitigt använde i sina filmer. Från början var det tänkt att Gary Cooper, stjärnan i Capras tidigare film Mr. Deeds, skulle axla huvudrollen. Capra valde tillslut James Stewart (som han även tidigare arbetat med och som i fortsättningen skulle leda till ett långt samarbete) för att framföra rollen som Stewart senare skulle få sin första Oscarnominering för. Han är fenomenal som unge pojkscoutsledaren Smith som häpnas över staden Washington med dess alla monument och sätter sig upp mot den politiska korruptionen. Bredvid honom hittar vi en annan av Capras favoritaktriser, Jean Arthur, som även hon medverkade i Mr. Deeds där hon spelade en tämligen likartad karaktär som utvecklas på samma sätt i båda historierna. Hon gör ett bra jobb men hon gör det nästan lite bättre i Mr. Deeds.
Tillsammans med henne ses Thomas Mitchell som intressant nog valdes för att han var vänsterhänt. En i produktionsteamet hade sagt till Frank Capra att vänsterhänta oftast var karaktärer, och det var just vad de letade efter för rollen Diz Moore. Mitchell medverkade samma år i mastodontklassiker Borta med vinden.
Sist kan nämnas Harry Carey som ordförande över senaten som med sina blygsamma tjugo repliker gör ett förvånansvärt bra agerande när han blir en indikator för publiken med sitt minspel. Så bra att han t.o.m. blev nominerad till en statyett.

Idag är det vanligt att scener klipps bort eller att hela filmer ändras efter att ha visats för en testpublik. Men detta var även något som Frank Capra fick uppleva i denna guldålder för filmmediet. Såsom för sin tidigare produktion Bortom Horisonten har slutet på Mr. Smith fått lida och klippts bort efter en testvisning som från början hade en extra slutscen som avrundade historien mycket klarare. Nu är originalslutet borta för evigt.

Mr. Smith goes to Washington blev nominerad till elva Oscarstatyetter, men de flesta hamnade som känt i knäet till Borta med vinden. En statyett togs emellertid hem för bästa manus. Filmen är en suverän klassiker men som jag tycker faller i sin naiva sockersöta bild av den amerikanska demokratin. Capra betonar i min mening lite väl mycket dessa aspekter. Då ville Capra höja den amerikanska moralen inför det andra världskrig som höll på att bryta ut, idag känns det lite väl over-the-top. Men såsom många av Capras filmer är Mr. Smith goes to Washington en tidlös historia som är ett måste för varje sann filmälskare. En kamp för demokratin!

Betyg 8

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen