På John Hughes Gymnasium (John Hughes är mannen bakom bl.a. Breakfast Club, Sixteen Candles och Pretty in Pink som det drivs vilt med), är studenterna likadana som alla andra tonåringar i en tonårsfilm. Den populäre Jake tar ett vad av Austin, den kaxiga blonda killen, som innebär att förvandla Janey (Chyler Leigh), den fulsnygga tjejen, till baldrottning innan balen. Men två människor försöker stoppa Jake till att lyckas: hans onda syster Catherine (Mia Kirshner), den styggaste tjejen på skolan och Priscilla (Jaime Pressly) – den bitchiga hejaklacksledaren.
Parodi har visats sig vara en tacksam genre som smetas ihop med jämna mellanrum för att tjäna in lite extra pengar på alla publikframgångar. En trend som enligt min åsikt inte har gynnat besökarna. Dagens parodifilmer, går efter en tydlig mall.
1. Ta olika scener från ett par kända filmer och publikframgångar inom den genre som ska parodieras (Genre kan undgås, men majoriteten av skämten bör hålla sig till en). 2. Skriv in ett antal bisarra och, allt oftare, smaklösa skämt. Ha gärna med många paralleller till originalfilmerna, så att de tittare som inte sett dem förlorar mycket av det som är ämnat att vara ”roligt”. 3. Foga samman. Tyvärr blir resultatet oftast lika lyckat som en IKEA möbel.
Scary Movie (1999) var det riktiga startskottet på parodivågen. Kiss&bajs-sex skämt blandades i en stor fånig massa, där resultatet blev mindre än godkänt. N.A.T.M. har som tur är inte lika råa skämt, men även den har sina stunder av osmaklighet.
Filmen skulle väl sägas vara en Scary Movie för highschool filmer. Bakom kameran står Joel Gallen, en av killarna från MTV. Så det blir ett litet annat sting på det hela. Dock var många av de filmer som parodieras roliga i sig, och då fungerar skämten inte lika bra.
Kredit ger jag faktiskt till en stor del av skådespelarensemblen. Pricksäkert har de valt ut några perfekta aktörer för att spela i en parodi på highschool filmer. Jake Wyler, ”Popular Jock”, spelas rätt av Chris Evans. Medan Eric Christian Olsen ger ett härligt minspel till sin roll, Austin, ”Cocky Blonde Guy”. Ett roligt återseende, dock på fel plats, ses Molly Ringwald göra ett cameo framträdande. Denna drottning av 80-talets highschool filmer, som medverkade i flera av de filmer som det skojas med. Det lilla inhoppet känns tyvärr allt för krystat och det är helt enkelt inte roligt. Hon förtjänar en bättre scen en denna. Kan hoppas att vi får se mer av henne i framtiden.
En tanke som slår mig då jag ser misslyckade parodier som denna: Vart har dagens Zucker/Zucker/Abrahams och Mel Brooks tagit vägen? Med klassiker som Titta vi flyger, Top Secret!, Hot Shots filmerna från de förstnämndas sida och Det våras för Frankenstein,
-Sheriffen och -Rymden från Brooks så har de på nåt sätt på skapat en grund för hur en bra parodi ska se ut. De är även en påminnelse att det finns andra sätt att göra parodi på än att direkt ta en scen och skriva om den.
Jag kan tänka mig att detta är en film som blir roligare för varje gång man ser den. Jag är själv smittad. Det finns delar i filmen som är riktigt flabbroliga. Repliker som ”That is wacked” och ”Bling Bling” hemsöker mig för tillfället, och därför så tycker jag filmen har en viss sevärdhet för dem som uppskattar lite flummiga skämt. Som helhet är den dock Crap! Om de ansträngt sig mer åt att skapa en hel film, istället för enstaka scener så skulle resultatet ha blivit mer lyckat. Nu kan man bara ställa sig frågan: Vilken genre kan vi förvänta oss bli nästa offer för denna parodi våg som sprider sig över filmvärlden idag?
