Spy Kids 3-D

|

I två decennier har vi effektsugna biobesökare bara kunnat finna 3D filmer på nöjesparker. Tekniken 3D-film slog igenom och fick en kortvarig boom i början av 50-talet när titlar som Bwana Devil (1952), It Came from Outer Space (1953), Vaxkabinettet (1953) och, tro det eller ej, Slå nollan till polisen (1954) använde sig av tekniken och drog hus på biograferna. Lika fort som den kommit försvann 3D filmen emellertid igen och publiken fick endast en sparsmakad återblick genom glasögonen i början av 80-talet när onödiga och kassa uppföljare såsom Fredagen den 13:e 3-D (1982) och Hajen 3-D (1983) använde sig av effektmenageriet. När James Cameron utvecklade den digitala Reality Camera System för sin 3D film Ghosts of the Abyss (2002) såg regissören Robert Rodriguez sin chans att uppfylla sin dröm att filma den tredje följetongen i Spy Kids-sagan i 3:e dimension.

Handlingen vi kastas in i är inte värt mycket att tala om. Vi inleds med en introduktion av karaktären Fegan Floop, spelad av Alan Cumming, som berättar för oss hur vi ska använda oss av 3D glasögonen och när vi ska ta på respektive av dem. Juni Cortez har hoppat av från OSS och jobbar för tillfället som privat detektiv, men när han får reda på att hans syster Carmen är fast i det virtuella spelet ”Game Over” av Leksaksmakaren kommer han snabbt till hjälp. Vi använder endast oss av glasögonen när karaktärerna i filmen använder sina. Historien tar alltså vid ett stenkast från där tvåan rundade av och fortsätter sedan in ett smart och roligt tillvägagångssätt att använda sig av 3D tekniken.

Robert Rodriguez fortsätter i och med Spy Kids 3-D sitt filmkorståg som enmansarmé när han inte bara regisserar och skriver, utan även har hand om klippningen, fotografin, musiken och produktion. Och det är faktiskt inte allt. Med det taget i beaktning så är utförandet mästerligt. Bristen i klippningen som vi såg i Once upon a time Mexico (2003) märks inte alls av här. Därefter känns det som att Rodriguez i filmen verkligen vet vad han vill ha och gör det så. Medan den första filmen drogs åt två håll samtidigt, kändes andra mer i rätt riktning. När nu hela trilogin är klar och finns att beskåda så syns det även tydligt hur Rodriguez mognat. Spy Kids är fortfarande en vänligt barnslig filmserie, i den mening att den är gjord med ett barns fantasi. Det är inte ofta vi får se flygande grisar eller tumsoldater i en film. Men lyckligtvis klarar sig Spy Kids 3-D ifrån att ta ut på de ”larvigare” svängarna och jag tror att den kan falla fler i smaken.

Vi får se Sylvester Stallone göra ett kärt försök att göra komedi igen som karaktären Leksaksmakaren. Han gör det inte värst bra, röstande bakom Razzie Awards fann honom så usel att de gav honom en statyett för sämsta biroll, men han är fortfarande underhållande att se, speciellt i en så annorlunda roll.
Både Daryl Sabara och Alexa Vega (även sjunger ledmotivet) som spelar syskonen Cortez gör bra ifrån sig, sen är det kul att se Ricardo Montalban (svärfadern) i en större roll. Tillslut blir det en snygg reunion av alla karaktärer genom serien, något jag bara tackar för.

Rodriguez försöker inte gömma att filmen har en väldigt tunn handling. Han gjorde den för att kunna göra en så häftig 3D tur som möjligt, och där lyckades han! Han har verkligen kul när han lägger krut på att få oss att sträcka ut armarna för att fånga allt som ploppar ut framför oss. Filmen gör sig bäst på stor filmduk, men även DVD-utgåvan finns i 3D med tillhörande glasögon. Den riktiga upplevelsen finns emellertid att hämta på bio. Därefter är alltså filmens största tillgång även dess främsta motståndare. För om vi tar bort den häpnadsväckande effektfaktorn så finns det inte allt för mycket att hämta. Man måste kunna se den kärlek till filmmediet i sig som Rodriguez utstrålar så starkt i dessa filmer och kunna uppskatta den nivå Spy Kids 3-D har. För mig är det ett äventyr som faller i min smak.

Jag gladdes otroligt mycket åt att få ta del av en sådan upplevelse på bio som min generation inte fått chans till tidigare. Fastän det blev detta barnäventyr som använde sig så snyggt av tekniken så tror jag den kan locka. För just barnäventyr är precis vad det är.
Spy Kids 3-D är troligen den främsta 3D filmen genom tiderna.
På frågan om Rodriguez lyckats återuppväcka denna insomnade 3:e dimension kan vi nog säga med de amerikanska biointäkterna i facit att 3D-filmen har tagit ett stort kliv för att stanna.

PS: Se den på engelska!

Betyg 6

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.