Ett kassaskrin öppnas och näve för näve tas varje klenod vi så väl känner igen upp: mössan, pipan, fiolen, kanylen, förstoringsglaset och så ett opublicerat manuskript av Doktor Watson. Nu på femtioårsdagen av hans död kan nämligen detta okända fall delas med allmänhet och därmed oss. Så inleds mästerregissören Billy Wilder och hans broder i manusförfattarskap I.A.L. Diamonds film om världens mest kända privatdetektiv.
En satirisk homage har det kallats och visst är det en kärleksfull hyllning med en rejäl dos härlig matinékänsla. Skarpsinnigheten får sig en törn först när mysteriet tar dem till Skottland där Loch Ness-odjuret gör en cameoroll och de snabba replikutbytena byts ut mot vackra men händelsefattiga scenerier i trakterna av buskis.
Innan dess har det på ett charmigt men idag ofrånkomligen ett litet småunket sätt drivits med homoerotiken Holmes och Watson emellan. Roligare är den rapa vitsigheten duon kastar fram och tillbaka på varandra och det är lätt att se varifrån Moffatt och Gatiss inspirerades när de skapade genialiska Sherlock. Billy Wilder har kul med karaktären på ett sätt bara någon som älskar den kan och det är skamligt kul att haka på.
Robert Stephens är irriterande lik Peter O’Toole och Peter Cook, inte förvånande att den tidigare först var påtänkt för rollen och den senare faktiskt spelade Holmes i den mindre lyckade parodin The Hound of the Baskervilles åtta år senare. Men få har gjort det på ett så drypande älskvärt cyniskt sätt. Ännu bättre blir det av att han har en fantastiskt energisk Colin Blakely vid sin sida som Watson. Varje gång vi slipper arvet av Nigel Bruce korkade rundlagde sidekick är något att fira. Christopher Lee ses här som brorsan Mycroft och gör, lite ledsamt ändå, ett mycket bättre jobb än de gånger han försökte sig på detektiven själv.
Första klippningen av Wilder snurrade på över tre timmar med intermission och allt, men filmbolaget fick kalla fötter efter ett par storslagna floppar och klippte ned filmen till mer hanterliga två timmar. Med tanke på det så är det imponerande hur det i princip inte märks alls. The Private Life of Sherlock Holmes är utan tvekan en av de mest underhållande Sherlock Holmes-filmerna.
