Alla som letar efter något kul och grovt att skratta åt bjuds här på sommarens komedi! En annorlunda äktenskapsfilm med en titel som lockar båda könen. Regisserad av David Dobkin visar Wedding Crashers Owen Wilson och Vince Vaughn i deras komiska esse.
Singelkillarna John Beckwith (Owen Wilson) och Jeremy Klein (Vince Vaughn) är skilsmässoadvokater och vänner som delar intresset för en alldeles speciell vårhobby – att våldgästa bröllop. Mottot är att träffa och ragga upp kvinnor som blir alldeles till sig enbart vid tanken på äktenskap.
Mot slutet av en framgångsrik säsong nästlar de sig in på Washingtons societetsbröllop nummer 1 under året. John och Jeremy bestämmer sig snabbt för vilka kvinnor som ska bli deras nästa offer – brudtärnorna Claire (Rachel McAdams) och Gloria (Isla Fisher)Cleary. Under den överdådiga mottagningen lyckas Jeremy framgångsrikt genomför sin plan på att förföra Gloria medan Johns framfart hindras av Claires fånige pojkvän Sack (Bradley Cooper). Men den här gången har John åkt dit på riktigt och blivit intresserad av sitt offer Claire…
Min inställning gentemot Vince Vaughn har hittills varit neutral, hans hiphopparodi i Be Cool (2005) började öppna upp mina ögon men jag var fortfarande skeptisk. Efter Wedding Crashers är jag emellertid ett fan som idogt väntar på hans nästa film. Vaughns pladdermaja är det som lyfter upp filmen allena. Det var länge sedan jag har skrattat så mycket på bio. Wilson spelar fortfarande sin godhjärtade charm som han kört på sedan början av sin karriär, medan Vaughns talang för improviserande, han går av som en k-pist, direkt kör över än av briljans.
Handlingsmässigt är det annars mycket vi har sett förut. Det stora problemet ligger nämligen hos Rachel McAdams, som inte bjuder till som Wilsons kärleksintresse Clarie Clearly, förutom att vara en leende klichéfylld stereotyp. Må vara söt, och rätt gullig, i de första scenerna, men sedan blir de mest tråkiga och lider av brist på romantisk gnista. Varför Wilson faller för just henne av alla tjejer finner jag ingen direkt motivation för. Kickern i filmen är istället Isla Fischer som psychobrudtärnan och Claires syster Gloria. Rollen kunde ha stannat som en mindre avskärmad roll, men australienskan får hennes karaktär att skina, av galenskap, som en av familjen Cleary. När hon och Vince Vaughns karaktär börjar komma närmare varandra, får vi se ett par hysteriska scener! Inte konstigt att filmen fick en hög åldersgräns i USA.
Emedan så bjuds vi på fina sidoprestationer som kryddar till filmen. Många komedier och romanser skulle ha blivit så mycket bättre om de valt andra biroller. Christopher Walken gör inte en lika fin insats som i Catch Me If You Can (2002), men kombinerar humor och känsla bra som William Cleary, Jane Seymour överraskar som knäppa, och sextörstiga, frugan Kathleen Cleary. Medan Bradley Cooper som Claires pojkvän utmålas som vinnare av Bästa Svin 2005. Denna överdrift får en att bara undra varför Claire någonsin står ut så länge med honom. Sista vad skulle en film med Owen Wilson och Vince Vaughn vara utan en cameo roll av geniet Will Ferrell? Tyvärr är det inte lika mycket att bita i denna gång när han mest kör repertoaren på auto.
Wedding Crashers är ett äktenskap som knakar i fogarna men känns förvånansvärt fräsch. Det är när filmen lägger mer krut på Wilson-romansen som festen stillar. Helgjutenheten kunde ha skärps till när äktenskapet kraschar mot slutet och blir lite väl segt när romansen får mer utrymme i form av tröttsamma montage, men filmen räddas av det originella temat. En komedi är för lång när den närmar sig två timmar.
Owen Wilson och Vince Vaughn skapar tillsammans ett genuint komiskt filmpar, som med fina bikaraktärer ger oss många roliga scener. I slutändan är Wedding Crashers hysteriskt rolig och en komedi att lägga på minnet denna sommar.