För en film som har tjugotre år på nacken känns den förvånansvärt fräsch. Fast vem har sagt att oärlighet och korruption är något som går ur mode – några av grundstenarna i Bilskojarna. En svensk titel som säger det mesta. Regissören Robert Zemeckis och manusförfattaren Bob Gale är ett radarpar som skapat fler populärfilmer och moderna klassiker än vad som är brukligt. Bilskojarna är deras första riktiga filmsatsning, de hade tidigare stått bakom smärre kända titlar och manuset till Steven Spielbergs fiasko 1941 (1979). Spielberg var även med och producerade denna hyllning till dessa begagnade bilförsäljare som kan förvandla vrak till drömbilar.
Bröderna Luke och Roy L. Fuchs (båda spelade av Jack Warden) äger var sin konkurrerande bilhandel och kämpar för att den andra ska gå omkull. Rudy Rosso (Kurt Russell) tillhör Lukes stall, en charmig toppförsäljare med sliskighet och lögner i bagaget, som har ambitioner att bli politiker! Kampen trappas upp då en av bröderna får höra planer om en eventuell motorvägsavfart…
Bilskojarna är ännu en av Robert Zemeckis och Bob Gale smått galna historier som alltid med en touche av galenskap. Manuset är välskrivet, med rappa dialoger och härliga infall. En detalj som gör Bilskojarna värd en del av dess kultstatus är dess ärlighet gentemot sin fåniga premiss – filmen kringgår aldrig sin fantastiska historia genom att sälja sig själv med smaklösa moralkakor. Från början till slut är den lika galen och fånig.
Det som starkast daterar filmen är dess komik som innehåller en del av den barbröstade humor som var ett vanligt förekommande under denna tid av filmhistorien. Det vore ett roligt experiment att se dessa slags exponeringar i dagens filmer – protesterna skulle aldrig dö ut.
En av filmens begåvningar är att Kurt Russell här har fått svängrum att spela en rakt igenom komisk roll. I de scener där han med sitt sockrade försäljningssnack pratar omkull kunderna är det riktigt kul! Medan Jack Warden får spela två roller i form av bröder, ägare av två rivaliserande begagnade bilhandlare. Det märks tydligt hur kul han hade att spela de två rollerna. Han står även för en av de roligaste scenerna i filmen. Gerrit Graham minns jag plågsamt från den usla parodifilmen Naked Space (1981), men visar här med rätta att han allt kan vara väldigt rolig.
Bilskojarnas succé uteblev, mycket pga. den dåliga marknadsföringen. Filmen hade premiär en vecka efter Titta vi flyger (1980) – en av de roligaste filmerna någonsin. Men som många av Kurt Russells filmer har Bilskojarna istället skapat sig en kultstatus på video, fastän den än idag är rätt så bortglömd. ”Bob och Bob” fick sin succé fyra år senare med Den vilda jakten på stenen (1984) och efter det det gigantiska populärkulturfenomenet ”Tillbaka till framtiden” – trilogin.
Underhållningen är hög, och för att parafrasera ett uttalande en kritiker gjorde vid premiären av filmen i en jämförelse med ”Titta vi flyger”; ”Titta vi flyger har fler skrattillfällen, men när skratten kommer i Bilskojarna ljuder de högre.” Det är faktiskt en rätt bra beskrivning av underhållningen i filmen. Det är en charmig, fånig och oerhört underhållande historia som när tillfälle kommer orsakar gapflabb. Någon saknad inspiration av andra filmer är det inte, då slutet onekligen är inspirerad av ”Nu blåser vi Snuten” – filmerna som var populära vid den tiden.
Titeln må rikta våra tankar på bilar, men det är de kärvänliga karaktärernas försäljningsknep, och historierna kring bilhandlarna som filmen handlar om. Förutom den härligt fåniga historien och att se Kurt Russell i en komisk roll är det en stor befrielse att här se en film utan dagens nödtvång att proppa in moralpredikningar utan någon vidare passform i handlingen, utan endast för att följa någon hemsk norm. Genom sitt helt igenom fåniga och välskrivna manus är det ett nöje att följa Kurt Russell och gängets försäljarknep, det ena värre än det andra.
