Filmkultur

Dumburken

I begynnelsen skapades televisionen. Den uppfattningen hade den amerikanske satirikern Ken Shapiro som öppnar filmen med en parodi på 2001…

I begynnelsen skapades televisionen. Den uppfattningen hade den amerikanske satirikern Ken Shapiro som öppnar filmen med en parodi på 2001 – Ett rymdäventyr (1968). I varje fall ansåg han att hans amerikanska bröder och systrar påverkats av mediet i en sådan grad att det kunde vara på tiden med ekivok och burlesk satir. Shapiros inlägg i ämnet har på svenska fått den lämpliga titeln Dumburken och är en ibland rolig, ibland dum samling av satiriska episoder och sketcher om amerikansk TV-jargong och programtid.

Mycket i Dumburken är underhållande och elakt, mycket är varken underhållande eller elakt och som helhet blir äventyret kanske inte lika lustigt som man hoppats. Men visst finns här pärlor, som när Shapiro parodierar ett matlagningsprogram och visar hur det går till att göra en kaka i TV:s provkök eller sexolympiaden med en kommentator som i konståkning eller varför inte den stackars nyhetsupplösaren som slutat sändningen även om inte kameran uppfattat det på samma sätt, och naturligtvis alla reklaminslagen. Om reklamerna vi matas med var på det sättet så skulle försäljningssiffrorna stiga i skyn!

Idag är vi mer än bortskämda med tv och media satir i vår populärkultur, men vi är inte så vana med att hela filmer dedikeras åt detta ämne. I ett rent historiskt perspektiv står Dumburken sig som inspirationskälla till den långlivade sketchsuccén ”Saturday Night Live” men kanske främst till Kentucky Fried Movie (1977) och dess uppföljare Pang i rutan (1987). Dumburken är förmodligen mest ihågkommen för att den kan skryta med att vara Chevy Chase filmdebut. Men det ska påpekas att man kan räkna hans speltid på sina tio fingrar.

Likt Kentucky Fried Movie var filmen en utväxt av en humorteater. Då av Zucker, Abrahams och Zucker, nu av Ken Shapiro. Ken Shapiro gjorde bara en film till och försvann sedan men tycks på senare år verka som manusförfattare för diverse prisevenemang. Han tar förövrigt själv, med störst hjälp från Richard Belzer, hand om större delen av skådespeleriet.

Visst är många av skämten daterade men ändå härligt vulgärt naiva på ett befriande sätt. Eller vad ska man säga om en sketch som går ut på att i närbild visa ett manligt könsorgan som talar om könssjukdomar. Men det här var också 1970-talet. Förvänta er därför mycket naket och en hel del skämt kring gräsrökning och exkrementer. Uranus reklamen brown-25 är en äcklig klassiker. Och så har vi den längsta sketchen – ”The Dealers”, en titel som rätt bra säger sig själv. Som resten av filmen bjuder den på många hit or miss skämt, men där hittar vi också en scen som härmats i både Fredagen den 13:e del 3 – alla fasors blodiga dygn (1983) och Super Troopers (2001). Äta upp bevisen-scenen det vill säga. (Som jag för övrigt fick lägga in själv som referens på imdb)

I filmen finns det ett nostalgiskt värde som har hjärtat på rätta stället. Ken Shapiro låter Curtis Mayfields sköna discolåt ”Move on up” rama in filmen som en sorts ledmotiv och visst passar den perfekt.
Man kanske inte gapflabbar åt att Shapiro dansar omkring på stan till Nat King Coles ”Just you just me” men med Dumburken gjorde han ett godkänt manegeri av episoder som är ett måste för den som söker bra tv-satir.

Betyg 6

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen