Filmkultur

Familjen är värre

I uppföljaren till Släkten är värst (2000) ringer det bröllopsklockor när Gaylord ”Greg” Focker friar till sin fästmö Pamela Byrnes….

I uppföljaren till Släkten är värst (2000) ringer det bröllopsklockor när Gaylord ”Greg” Focker friar till sin fästmö Pamela Byrnes. Tyvärr betyder det för Greg att svärföräldrarna Byrnes, med den nitiska fadern i spetsen, måste träffa Focker-familjen som är dess raka motsats med sin bohemiska livsstil. Ett klassiskt tillfälle för en kulturkrock uppstår. Det blir inte bättre av att Pamela visar sig vara gravid innan de har gift sig, vilket kommer få konservative pappan Jack Byrnes att få dåndimpen.
I samma situation som sin föregångare talar filmen till alla gemåler och par som fått utstå svärföräldrarna och släktträffarna, men nu mindre realistiskt och mer svängar i ytlig komik.

Filmens föregångare Släkten är värst tilltalade mig inte alls. Humorn smakade bara beskt när den svarta pinsamhetskomiken drog ett snäpp för långt. Jag kan skratta när någon får en boll i huvudet – men när näsblodet dyker upp vrider jag mig bara i stolen. Det grundas väl helt enkelt i att jag inte tycker om när allt bara blir fel efter fel och olyckorna för korpen bara öser på. Varför kan inte lite lycka skimra igenom? Familjen är värre har till min glädje gjorts enklare att smälta och mer underhållande – det vill säga inte lika becksvarta pinsamheter. Denna gång kunde jag skratta lite mer åt Greg som aldrig tycks kunna göra någonting rätt.

Ensemblen och regissören Jay Roach från förra filmen har alla återvänt för att reprisera sina roller – medan Dustin Hoffman och Barbra Streisand gör dem sällskap som föräldrarna Focker. Ben Stiller, som i rollen som Greg Focker gör en av sina mer tillbakalutade roller i kontrast till de over-the-top karaktärer han ofta spelar – Zoolander (2001), Dodgeball (2004) etc – duger bra i rollen, fastän jag tillhör skaran som hellre ser honom ta ut svängarna mer.
Dustin Hoffman och Robert De Niro tycks njuta av att inte tycka om varandra och Streisand är även överraskande rolig som sexterapeut. Att se sådana storheter tillsammans i en sådan medelmåttig komedi kan tyckas vara lite bortkastat talang. Samtidigt så skulle filmen inte ha fungerat utan dem – de är väldigt bra i sina roller. Både Hoffman och De Niro har på senare år kortat ned intervallerna mellan filmerna, resultatet har emellertid inte blivit bättre. För Streisand var fallet det motsatta – efter övertalning från Stiller så gör hon här sin första filmroll på åtta år. På senare år har hon annars varit mest omtalad för sitt äktenskap med James Brolin.

Lögndetektortestet i föregångaren var att dra de värsta mardrömmarna till det yttersta men samtidigt hålla sig inom de mer realistiska ramarna. Nu drar dem till rejält – Jack Byrnes har fått en egen spionhusbil med alla tillbehör och han går så långt att använda sanningsserum (en twist på testet alltså). Utan den igenkänningsgrunden blir det lite att trampa i vatten av det hela. Komedin är tämligen ytlig, där realismen som sagt har fått lida och pubertalskämt har kommit till. Visst kom det många ögonblick då jag mest ville blunda för pinsamheterna. Som helhet så fann jag ändå att Familjen är värre hade en mer avslappnad attityd som gjorde den enklare att smälta.

För en gångs skull måste jag erkänna att de lyckats förvånansvärt väl med de svenska titlarna.
Familjen är värre är en smålustig episod, som livnär sig på de agerande storheterna – med en ramhandling som inte bjuder på något utöver det vanliga. Regissören Jay Roach har förutom föregångaren gjort Austin Powers-trilogin. Ett tag var han även ihopkopplad med filmatiseringen av ”Liftarens guide till galaxen”.
Roach har gjort en duglig komedi som inte tar någon plats. I min bok är släkten fortfarande värst men familjen är roligare.

Betyg 6

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen