När Farrelly bröderna släpper en film förväntar man sig en ny uppsjö av vulgära och smaklösa skämt som vi alla vant oss vid efter succékomedier som Kingpin (1996), Den där Mary (1998) och Mina, jag och Irene (2000). Men vi börjar undra om inte deras humor ”mognat” till sig på senare år då de efter den sistnämnda titeln kommit med de mindre potthumoraktiga filmerna Min stora kärlek (2001) och nu den kärleksfulla berättelsen Fäst vid dig. Har Farrelly bröderna kanske lämnat sin så välkända plumpna humor bakom sig? Detta är något framtiden får utvisa, men vad som kan sägas är att Fäst vid dig fortfarande är en Farrelly komedi med sin smått bisarra handling, men som allt mer liknar en mer konventionell komedi.
Fäst vid dig följer det siamesiska tvillingparet Walt (Greg Kinnear) och Bob (Matt Damon) som båda har egna liv men som tvingas sitta ihop vid höften då de delar på en lever. De använder sin unika gåva till hjälp för att blir accepterade och kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Bröderna har kommit överens om att aldrig stå ivägen för den andres drömmar, men detta vänder sig till sin spets när Walt vill följa sina drömmar genom att åka till Hollywood för att blir skådespelare, och han övertalar sin motvilliga bror att följa med.
Fastän hela filmen bygger på att skämta kring faktumet att Matt & Greg sitter ihop så tröttnar jag aldrig på att skratta åt det. För det görs inte utan kärlek för karaktärerna, vilket jag märkte hjälpte att bära upp filmen igenom.
Både Matt Damon och Greg Kinnear är bra i sina roller fastän det märks att Greg är den mer talangfulle av de tu. Två roller som Jim Carrey och Woody Allen först var påtänkta för. Intressant skillnad från tidigare Farrelly eskapader hittar vi hos detta siamesiska tvillingpar, då de är faktiskt de mest normala karaktärerna i filmen. Medan de olika bifigurerna har gjorts mer excentriska och vridna.
Då en stor del av handlingen utspelar sig i Hollywood så får vi också ta del av en stor del satir när Walt får roll i en sliskig tv-serie gentemot Cher, som spelar en bitchig och divig version av sig själv (hur divig hon själv är kan man nog diskutera kring), det är en rolig roll och det uppskattas alltid när kändisar driver med sig själva. Vissa scener är riktigt träffande, vilket även ska sägas om Meryl Streep som agerar i sitt eget namn i filmen. Vi hittar även fler cameoroller under filmens gång.
Efter Min stora kärlek och en tidigare sedd trailer för filmen var mina förväntningar i precis rätt läge. Det är en film om syskonkärlek i den mest udda form, och jag vill inte kasta några negativa synpunkter på den tråden i handlingen som jag kan gissa inte skulle falla alla Farrelly fans på läppen, men som i mina ögon Är filmen. Fastän Farrelly alltid bjuder på väl annorlunda karaktärer så märks det alltid tydligt hur mycket de älskar sina ufon.
Men liksom tidigare nämnd titel med Jack Black i huvudrollen vandrade även Fäst vid dig förbi rätt obemärkt, och det kan ju ha att göra med deras nya humor som aldrig riktigt blir lika vulgär och tar ut svängarna.
Jag vill inte gärna jämföra Fäst vid dig vid Farrellys tidigare sanslösa komedier då de inte alls är i samma humorklass. Frågan är snarare om man föredrar den hysteriska sjuka komiken i Mina, jag och Irene framför den varmare mer känslobaserade berättelsen i Fäst vid dig. Då jag skrattade högre och längre och Jim Carrey råkar vara en säker hit när det gäller att få mig att skratta så väljer jag gärna den tidigare men Fäst vid dig är minst av allt ingen dålig film. Den fick mig att skratta och fästa mig (lite smaklöst kanske) vid brödraparet Walt och Bob. Skämten var många och berättelsen höll tillslut i alla ändar. Istället för den sedvanliga snuskhumorn så är Fäst vid dig en skön Hollywood satir med hjärta. Fäst vid dig är ingen gapflabb film men det är gärna en rulle jag rekommenderar om någon frågar efter en komedi.
