Filmkultur

The Love Guru

Med tanke på hur lång tid Mike Myers tar på sig för att göra film av sina fantasifulla karaktärer så…

Med tanke på hur lång tid Mike Myers tar på sig för att göra film av sina fantasifulla karaktärer så borde resultatet bli inte mindre än hysteriskt roligt. Istället blir The Love Guru ännu ett bevis på att Myers tagit struptag på sin karriär och långsamt håller på att ta kål på den. Filmen är ett exempel på hur komedi i fel händer kan bli så ofantligt tråkigt och missriktat.

Mike Myers spelar rollen som den mystiske, fascinerande och fördärvlige Guru Pitka, mannen som bara söker tre saker i livet – frid, insikt och att bli känd från tv… Han får ett gyllene tillfälle att visa vad han går för när han blir uppringd av ägaren till Maple Leafs hockeylag. Det visar sig att hockeyhjälten Darren Roanoke, från en dag till nästa, har gått från att vara en toppenspelare till att bli en bottenspelare. Orsaken till fallet är att hans fru har lämnat honom för L.A. Kings målvakt, Jacques ”Le Coq” Grande.
Pitkas uppgift blir att återställa den kärleksfulla relationen mellan Darren och hans fru och samtidigt se till att Toronto Maple Leafs vinner Stanley Cup.

Myers har med åren bara blivit allt mer infantil och tror att publiken är likadan genom att behandla dem därefter. Varje skämt måste han förklara in i minsta detalj utan att lämna något åt fantasin. Kiss och bajs vitsarna duggar tätt när inte sex skojandet är igång. Det är banalt, fånigt och nästan aldrig vidare roligt. All finess som en gång fanns med i komikerns repertoar är som bortblåst. Istället får vi elefantsex och stinkiga moppen-lekar, medan Kärleksgurun själv är lika ytlig som en av skådespelarna i tv-serien OC. Han skuttar mest omkring och leker som en femåring. Bäst är Romano Malco (40-Year Old Virgin och tv-serien ”Weeds”) som faktiskt lyckas göra en människa av sin hockey spelare och faktiskt Justin Timberlake som fattat humorn på rätt sätt.

Efter filmen kunde jag inte koppla ihop att det var Mike Myers som en gång gjorde de hysteriskt roliga Waynes World-filmerna och de två första om den hemliga agenten Austin Powers. Myers har precis som Eddie Murphy fått sin skådespelarkarriär skjuten i sank helt av sig själv och det enda vettiga de fortsätter att göra är i Shrek-filmerna. En animerad trilogi som blir en sorglig påminnelse om hur bra två komiker kan vara och en gång var.
Jag kan inte förneka att filmen onekligen får mig att skratta vid ett par tillfällen, men detta var helt och hållet tack vare Stephen Colbert som spelar en drog och sexmissbrukare till hockeypresentatör vars framträdande är värda att få egna You Tube-klipp spridda över världen. Resten av filmen har sina fnissvänliga ögonblick men de är precis som Myers karriär något som lätt faller i glömska.

Betyg 2

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen