Mountain of the Cannibal God

|

Från 1977 till 1981 inträffade den italienska kannibalfilmsboomen som fick sin begynnelse med att Ruggero Deodato släppte Last Cannibal World (1977). Kända för sitt magstarka innehåll med allt från djurslakt till kastreringar så är det en ökänd genre än idag med scener som både chockar och väcker frånstöt. Två år innan den ultimata kannibalfilmen Cannibal Holocaust (1980) kom giallo- och skräckregissören Sergio Martino med sitt bidrag. The Mountain of the Cannibal God, som även gått under namnen Slave of the Cannibal God och Prisoner of the Cannibal God, är en rättfram äventyrsfilm som i tidens anda blandat in ofta irrelevanta scener av kannibalism.
För en gångskull har de fått tag i någorlunda välkända namn i huvudrollerna. Vi får följa Susan Stevenson, spelad av den ursprungliga Bondbruden Ursula Andress, ut i djungeln i Nya Guinea för att leta efter sin försvunne man. Tillsammans med sin osympatiske bror, med den tyska accenten, och den amerikanske äventyraren Edward Foster, spelad av Stacy Keach, beger sig räddningsexpeditionen mot det ökända kannibalberget i en färd som utvecklar sig till en resa på liv och död.

I jämförelse med genrens mastodonter Cannibal Holocaust och Cannibal Ferox saknar filmen den intensitet och råhet som var så påträngande i dessa. Som regissören nämnt var målet mer att göra en äventyrsfilm men så himla mycket äventyr blir det inte. Resan genom djungeln blir lång, så till vida att man gott kunde ha klippt tio minuter utan ha förlorat något egentligt väsentligt. När expeditionen tillslut når sitt mål blir det emellertid fullt kalas. Människogrillning, djurslakt, djursex, smygporrscen med en inföding som onanerar, kastrering, en naken Ursula och en irriterande kannibaldvärg. Vägen dit är emellertid inte kort och till dess får vi följa hur kompaniet paddlar, traskar, klättrar och bråkar sig fram genom djungeln. Vidare skrämmande blir det aldrig och när det börjar röra sig mot den dryga timmen av detta resande blir det tämligen långtradigt.
Eftersom filmen huserar ett par amerikanska skådespelare så är dubbningen inte lika frekvent och därefter inte lika usel. Ursula Andress har alltid varit ett namn, inte en aktris. Skådespelarprestationerna från hennes sida är därför inte så mycket att minnas, snarare bristen på ögonbryn i hennes ansikte. Generellt är skådespelarna annars typiska för en sådan här film och gör varken bättre eller sämre ifrån sig en förväntat, även om Keach faktiskt är rätt bra. Sedan kan man tycka vad man vill tycka om infödingarnas hiskeliga peruker som säkerligen gav någon form av mängdrabatt.

Miljöerna är som vanligt stämningsfulla, filmen är inspelad på plats. Djungeln gör sig också väldigt bra i denna DVD utgåva som har begåvats med finputsade och imponerande klara bilder. Lägg där till ett intresseväckande musikspår som gör mycket för att hålla intresset uppe hela vägen.
Mountain of the Cannibal God är ingen regelrätt skräckfilm men som de flesta kannibalfilmer fanns den med på Storbritanniens ”Video Nasty” lista och dess förbud där släpptes inte förrän 2001. Även om filmen i tradition med genren bjuder på ett par slaktanden av djur så är det de onödiga och utdragna sekvenserna på djur som kalasar på varandra som känns mest störande.
Rent splattermässigt så håller sig filmen på en förvånansvärt lugn nivå tills vi bjuds på inte allt för överdrivet snask mot slutet. En smal tråd av kritik mot kapitalistisk exploatering av naturen ploppar då och då fram utan att göras vidare märkvärdig, vilket känns synd eftersom detta kunde ha gjorts något intressant utav. Som helhet är filmen helt okej. Om manusets tyngdpunkt kunde ha lagts på t.ex. exploatering och undangömda världar i vår moderna ålder (som filmens förtext uppmärksammar oss på) så hade den blivit mer lyckad. För trots kompetent regi från Sergio Martino blir Mountain of the Cannibal God bara något att slänga ögonen på för den kannibal eller skräckintresserade.

Betyg 6

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *