Filmkultur

The Thing

I augusti 1934 släppte science fiction författaren John W Campbell romanen ”Who goes there?” som skulle komma att stå basis…

I augusti 1934 släppte science fiction författaren John W Campbell romanen ”Who goes there?” som skulle komma att stå basis för två klassiska filmer. The Thing from Another World släpptes 1951, en idag erkänd science fiction klassiker producerad av legenden Howard Hawks. Regissören John Carpenter, med filmerna Halloween (1978) och Escape from New York (1981) bakom sig, hade skrämts och fascinerats av historien som barn, nu bestämde han sig vid vuxen ålder och på toppen av sin karriär för att göra en mer trogen version av boken. Till sin hjälp hade han den evige följeslagaren Kurt Russell och speciell effects geniet Rob Bottin.

En amerikansk forskningsstation på Antarktis blir en dag störd av ett par tillsynes galna norrmän som med helikopter förföljer en hund. Helikoptern kraschar och i sin härskri skjuts den överlevande norrmännen i självförsvar. Utan att veta orsaken till händelsen, fortsätter besättningen på stationen att leva sina liv, men hunden kommer snart få dem på andra tankar.

Att Carpenter ämnar visa sin beundran för originalfilmen märker vi redan de första spelsekunderna när titeln strålas fram på exakt samma sätt och typsnitt som i föregångaren.
Vad som först slår mig är bildspråket. Carpenter och fotografen Dean Cundey visar verkligen här vad de går för – scenerna är visuellt stilrena men samtidigt ärliga i sin rättframhet. De har låtit kameran vara en försiktig åskådare – som glider genom korridorer och rum. En kamerateknik som jag föredrar starkt framför en strikt statisk.

Må vara Carpenters avsikt att göra något som mer skulle likna en psykologisk thriller där det var paranoian mellan männen som var skräcken. The Thing är i mina ögon i första hand en effektfilm – vilket i sanningens namn är egenskapen som gjort den känd. Speciell effects artisten Rob Bottin, arbetade dag och natt med att skapa de mest udda ”saker” som varelsen skulle visas som. Då idén nu var att hålla sig sannare till boken, där utomjordingen kunde förvandla sig till vad den ville, så behövdes också en hel del fantasi att tänka ut dessa genomgångar. Rob Bottin hade året innan skapat de fantastiska effekterna i Joe Dantes varulvsfilm ”Howling” (1981). Effekterna i The Thing liknar emellertid inget annat! Ännu efter över tjugo år är effekterna förbluffande, och smått äcklande för att säga den saken.
Tyvärr har Carpenter koncentrerat sig möjligen lite för mycket på dessa effekter att karaktärerna försummas. Detta är en nackdel när det gäller paranoia temat, men inte något jag fäster mig vid.

Mycket till skräckfilm är det inte. Effekterna är närmare förbluffande och intressanta att se snarare än skrämmande. Paranoian mellan männen infinner sig aldrig och de klassiska skrämselknepen är ovanligt få. Istället är det den krypande stämningen som är den andra, med effekterna som den första, av filmens behållningar. Denna skapas av den tidigare nämnda bildspråket men med draghjälp av Ennio Morricones ljudspår. Nästintill perfektion har Morricone komponerat musiken som passar som handen i handsken till filmen. Men jag tänker ändå på att det låter lite likt John Carpenters egen musikstil – The Thing är en av de få av sina filmer där han inte komponerat musiken själv. (Ironiskt nog blev Morricones musik nominerad till en Razzie Award, Oscarns motsats, för sämsta filmmusik.)

I huvudrollen som helikopterpiloten MacReady ses John Carpenters evige ledstjärna Kurt Russell (de har hittills gjort fem filmer tillsammans). Russell hade sin karriärtopp i början av 80-talet, tack vare sin medverkan i Carpenters filmer, men har börjat få ett anseende igen med roller i Vanilla Sky (2001) och Dark Blue (2002). I sin kanske bästa rollprestation, vid sidan om sin roll i Big Trouble in Little China, ger han ett ruskigt bra framträdande som MacReady. Rädslan, tröttheten och paranoian lyser genom hans ögon och det känns mil långt från rollen som Cash. Resten av ensemblen gör även bra ifrån sig, i en film där skräcken under de tjugo åren domnats av men där effekterna och det underbara bildspråket ännu håller filmen i hög klass. Filmen blev ingen succé vid sin release, men har fått den uppmärksamhet och kultstatus den förtjänar genom video och dvd.

Betyg 8

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen