Filmkultur

Commando

pulp_commando_poster

I ett parallellt actionuniversum är Commando världens bästa film.

Vad är så udda med en Arnold Schwarzenegger-film kanske du frågar dig? Det har aldrig gjorts en actionfilm som är lika perfekt som Commando. One-liners, übermenschfasoner, hundratals nedpepprade, bristande respekt för de fysiska lagarna, montages av kroppsarmering och inte minst den mest fantastiska förtextscen som spelats in. Jag säger bara: rådjur.

Tricket är att Commando vet EXAKT vad det är för en film och försöker aldrig vara något annat. Den tar sig aldrig seriöst, den struntar fullkomligt i långsam exposition, filmen är en kulsprutebelamrad ångvält som skjuter non-stop. Ren machismo!

Arnold är John Matrix (Oh yes!), ett före detta Delta Force befäl vars dotter (spelad av Alyssa ”Förhäxad” Milano) blir kidnappad av Dan Hedaya med usel latinobrytning. Han är en sydamerikansk diktator som vill tvinga John att mörda presidenten som nu leder diktatorns fiktiva hemland Val Verde. Men, som alla vet, ingen kan tvinga Arnold att göra något alls…

Filmen hade premiär ett år efter The Terminator och Arnold var på toppen av sin karriär som actionknutte. Regisserad av Mark L. Lester som annars mest har Eldfödd och Showdown In little Tokyo att skryta med.

Det är svårt att beskriva hur mycket jag älskar den här filmen. Därför säger jag inte så mycket mer än så. Förutom att James Horners musik är fantastisk och att denna trailer är en skiva 80-tal som det borde ägnas utställningar på museum för att hylla.