Här är en thriller som överraskande inte fått den klassikerstämpel den förtjänar, baserad på det verkliga fallet om ”The Boston Strangler”. Kanske är det för filmens tydliga tre-akts-struktur där vi i första delen får följa polisens metodiska arbete att ta reda på vem mördaren är. George Kennedy är en av de poliser vi får följa med på förhör, greppa efter lösa trådar och till och med uppsöka ett medium i ren desperation. Polisarbetet visas ibland i form av splitscreen som var rätt populärt i slutet på 60-talet i filmer.
I andra akten blir vi introducerade till en rollprestation som jag skulle kalla hans karriärsbästa – nämligen Tony Curtis. Många är nog mest bekant med hans mer komiska roller – som i I hetaste laget och Snobbar som jobbar. Här är det ett mörkt dramatiskt porträtt som är trollbindande att följa och så Oscarsvärdigt att jag skäms å akademins vägar att han inte ens blev nominerad.
I tredje akten tar Henry Fonda över och filmen blir väldigt psykologiskt, men inte desto mindre bra för det. The Boston Strangler är en av de bästa seriemördarfilmerna som har gjorts jämsides med Henry: Portrait of a Serial Killer och så spännande och välgjort att det är pinsamt att jag inte ser om den nu i detta ögonblick!
