Sjusovaren

|

Efter tre filmer hade Woody Allen kommit igång med filmskapandet och kände sig säkrare i registolen. Nu var han sugen på att göra en mycket lång och dyr film, och han presenterade idén till United Artists. Filmen skulle vara fyra timmar lång, vars första halva skulle vara en komedi från New York i nutid, och när den var slut efter två timmar, skulle han råka hamna i en nedfrysningsmaskin och av misstag bli konserverad där. I andra akten vaknar han sedan upp i New York 500 år framåt i tiden. Direktörerna gillade iden men när Allen väl satte sig för att skriva manuskriptet fann han det alldeles för jobbigt och beslöt sig för att bara göra den andra delen av filmen. Tillsammans med kollegan Marshall Brickman författade han Sjusovaren, som är löst baserad på H.G. Wells roman ”When The Sleeper Wakes”. Motivet var från början att låta historien utspela sig i en framtid där människorna var förbjudna att prata – ett sätt att skapa en modern stumfilm. Så blev inte heller fallet, fastän Allen fortfarande siktade på att göra en slapstick-komedi. Och visst så innehåller Sjusovaren fler visuella gags än någon av hans övriga filmer. På både gott och ont.
Klarinettspelaren och hälsomatsförsäljaren Miles Monroe (Woody Allen) blir nedfryst 1973 och väcks sedan till liv 200 år senare av anti-regeringsradikaler för att assistera dem i deras försök att avsätta en förtryckande stat. När han försvinner ut ensam, börjar han undersöka denna sköna ny värld, med polisen hack i hälarna. Inte hjälper det att han får den misslyckade poeten Luna Schlosser (Diane Keaton) att dras med…

Woody Allen som slapstickregissör har gjort en fånig men underhållande historia. Detta till trots är Sjusovaren en av Allens sämre filmer, men för en regissör som har en av de högsta lägsta nivåerna så betyder det inte mer än att filmen bara är lite bättre än godkänt. Allen är en hysterisk pladdermaja, en sann ståuppkomiker som vrider och vänder på orden med gapflabbiga resultat. Han är inte Buster Keaton eller Charlie Chaplin, därför tycks flera av slapstickscenerna en smula enfaldiga. Å andra sidan träffar många andra av de visuella gagsen precis rätt, vilket visar på Allens ofta typiska blandning av lyckade och platta skämt.

Istället för att spela någon sorts futuristisk musik valde Allen den klassiska jazzen av hans eget band, The Ragtime Rascals där Allen själv bidragit med klarinettspel, för att bättre passa filmen som slapstick-fars. Musiken är allt från enerverande till banbrytande, men alltid högst originell, vilket bra representerar filmen som helhet.
Intressant kuriosa är att för att bekräfta den vetenskapliga rimligheten i sitt manus träffade Allen den välkända science-fiction författaren Isaac Asimov över en middag. Den som har ett gott öra skulle även lägga märka till att rösten till den ondskefulla datorn i slutet av filmen görs av Douglas Rain, parodierandes sin roll som HAL i 2001 – Ett rymdäventyr (1968).
Rollen som Luna Schlosser specialskrevs för Diane Keaton, vilket blev hennes första framträdande i en Allen film. Vid det laget var deras privata förhållande redan över.

Handlingen är väldigt lös och är en enkel ursäkt för situationskomik, one-liners och futuristisk rekvisita. Situationskomiken bjuder på många oförglömliga scener – bananskalet, samlagshytten, näsoperationen. Som vanligt är det Woody Allen som håller upp filmen med sina vitsiga monologer och rappa one-liners. Mixen av slapstick gör den härligt fräsch samtidigt som den ibland tyvärr känns som nämnt lite väl barnslig.
Den slutgiltiga klippningen, från 35 timmar av filmmaterial till en 90 minuters film, blev klar inte mindre än två dagar innan filmens premiär. Sjusovaren känns därför inte konstigt nog lite ojämn i kanterna och blir inte lika helgjuten som Bananas (1971) var. Skönhetsfläckarna i all ära skulle jag inte hindra mig själv från att rekommendera någon att se Woody Allens framtidsvision!

Betyg 6

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.