Filmkultur

Nunnor på rymmen

Betyg 8

Brian (Eric Idle) och Charlie (Robbie Coltrane) jobbar som bankrånare för en gangster. När deras chef får veta att de vill sluta, beordrar han att de ska dödas efter att de hjälpt till vid ett rån på ett gäng triader, kinesiska maffian. Brian och Charlie bestämmer sig för att själva ta rånarbytet och fly till ett varmt land i Sydamerika. Men allt går inte enligt planerna, och de måste ta sin flykt till en nunneskola.

Handlingen är en lättsam och underhållande historia. Hur realistiskt är det att två vuxna män, som inte på något vis är speciellt feminina i utseende eller beteende, inte skulle bli igenkända bara för att de klär ut sig till nunnor? Men självfallet är realism inte heller något som filmen siktar på, utan tvärtom så bygger en stor del av skämten på motsatsen. Det drivs med gangsters och kinesiska triader på ett närmast älskvärt sätt – kanske för att visa hur våldsamt samhället har blivit bara de senaste decennierna. Sedan stoppas det in lite gammal hederlig kärlek också. Fart och fläng är det i alla fall på rullen, med väldigt stort tack till musiken.

Nunnor på rymmen har en faktor som gör den lite speciell, och samtidigt sätter extra krydda och gör den väldoftande. Receptet är det otroligt häftiga soundtracket av några av mina musikidoler, den schweiziska synthpop-duon Yello. Jag är så förtjust i musiken att jag faktiskt införskaffat soundtracket på vinylskiva, då den inte går att finna på CD.
Yello återanvänder delar av sitt hitmaterial till filmen. Man känner igen minst en av låtarna. Yello har kontribuerat ett par låtar i sin karriär som flitigt användes i filmer på slutet av åttiotalet, och som då och då framträder i nya filmer än idag. Utan deras musik undrar jag vad det skulle ha blivit av Nunnor på rymmen. Pulsen som genomspirar filmen hade försvunnen och den fart jag nämnde tidigare skulle inte ha varit lika påtaglig.

Vi Monty Python-älskare är vana att se Eric Idle i kvinnokläder. Robbie Coltrane började sin skådespelarekarriär med en statistroll i Blixt Gordon (1980), och har på senare tid blivit riktigt känd genom att medverka i de senaste James Bond–filmerna och som Hagrid i filmatiseringarna av monsterframgångsböckerna om Harry Potter.
De båda skådespelarna ger inte mer än vad som krävs av dem, men får en att önska att det inte valts några andra för rollerna.

Produktionsbolaget bakom filmen är inget mindre än den nu avlidne George Harrisons (1943-2001) HandMade Films, som bidragit till filmhistorien på ett oersättligt sätt då det finansierat guldkorn såsom Monty Pythons Life of Brian (1979) och Time Bandits (1981). Nunnor på rymmen var en av de sista filmerna som producerades av HandMade Films innan bolaget upplöstes 1994 pga. en rättighets tvist.

Nunnor på rymmen drar sig inte för att här och var slänga in debattämnen rörande kyrkan, speciellt då den katolska. Men den lyckas klara sig från att bli ett föremål för argsinta insändare då den aldrig tar till med något riktigt kontroversiellt. De avslutar sina uttalanden innan filmen hinner ta ställning till det karaktärerna säger. Samtidigt så är det en komedi, och dess komiska ton skyller då över de sporadiska uttalandena och gör dem mindre seriösa i sammanhanget.

Jonathan Lynn har skrivit och regisserat en originell film fastän den troligen för tankarna till En värsting till syster (1992) – en komedi släppt två år senare, där handlingen är liknande fast mer inriktad på sång och kulturkrockar.
Nunnor på rymmen har en härlig fräsch nybörjarkänsla över sig, det är nära att jag använder mig av det allt mer frekventa uttrycket ”independent film”. Genom att filmen har denna extra kvalitet, tar handlingen och miljön ett steg närmare tittaren i dess parodiska realism. Därav har den klarat sig från att bli en stel massproducerad produkt som vi sett ett oräkneligt antal gånger tidigare.

Fastän ytan kan bedra, så är detta en komedi jag starkt rekommenderar. Ni kommer inte att skratta hejdlöst till den, men det är trots detta en riktigt härlig underhållning med taktkänsla, humor och ett slut som bara får er att vilja ha mer. Av mig får den en guldstjärna i kanten.