Filmkultur

Off Screen

Den 11 november 2002 tar sig den 56-årige busschauffören John Voerman in i Amsterdams högsta skyskrapa, The Rembrandt Tower, och…

Den 11 november 2002 tar sig den 56-årige busschauffören John Voerman in i Amsterdams högsta skyskrapa, The Rembrandt Tower, och tar 18 personer som gisslan. Med pistol i handen och en bomb i väskan kräver han att få tala med chefen för teknikjätten Philips…

Off Screen är baserad på sanna händelser utan att för den delen vara en berättelse om vad som verkligen hände. Historien om vad som hände fram till att Voerman tar sig in i Philips byggnad för att tvinga chefen att inför TV-kamerorna erkänna sina planer på att hjärntvätta landets befolkning med sina nya bredbildstv apparater är därför i majoritet fiktiv. Filmmakarna har istället lyft fram ett ömsint respektfullt porträtt av en man på sin åldershöst vars livs mittpunkt är sin busstur han trafikerat i över trettio år. Hans familj vill inte veta av honom, hans fru erkänner att hon är rädd för honom, han tänker alldeles för mycket och vet inte när han ska sluta. John Voerman dokumenterar fanatiskt varje dags händelser, är bekymrad över alla bristfälliga produkter som säljs och skickar klagobrev till företag som Phillips om onödigheten med bredbildstv. Det är när han får kontakt med Gerard Wesselinck, chefen för Phillips, som det erkännande och den vän som han så mycket behöver uppenbarar sig.

Filmen börjar med slutet och arbetar sig sedan framåt med hjälp av flashbacks där historien bakom mannen berättas bit för bit. Även om filmen bäst kategoriseras som en paranoidthriller är det Jan Decleirs lysande mänskliga gestaltning av den paranoide John Voerman och den humor som regissören Pieter Kuijpers ingjutit som gör Off Screen unik och genomarbetad. För det som Europa fortfarande gör bättre än USA när det kommer till filmproduktioner är att de inte räds att hålla spotlighten på människorna och inte på fantasin. Konspirationsteorier kring multinationella företag kunde lätt ha blivit svulstigt och i äkta Hollywood-manér fläskats på med biljakter och action. Vi vad nu får är ett gripande drama där vi aldrig är säkra på vad som är verkligt och vad som inte är det när Voerman allt mer vänder sig till sin övertygelse.
Filmens leds av två av Hollands största skådespelare, Jan Decleirs känd från Oscarbelönade Antonias värld och Jeroen Krabbé som är mer känd utomlands tack vare roller i Iskallt uppdrag och Jagad. Som ofta är fallet gör stjärnor bäst ifrån sig när de är på hemmaplan och så är även fallet med Krabbé som gör en gedigen prestation.

Filmad på bara tre veckor är Off Screen en fotostilistiskt snygg psykologisk thriller om en man som inte är nöjd med vårt konsumtionssamhälle och lever i en verklighet där konsumenter inte köper nya varor för att de behöver det, utan av rädslan för att hamna efter i utvecklingen. Där staten och företagen har en hemlig agenda att genom dolda koder i tv-apparaterna tvinga oss att konsumera, om inte mer…
Manuset kunde ha polerats bättre men filmen är simpel och väl genomförd som behandlar Voermans paranoia på ett sätt som ofta tenderar att bli tragikomiskt på ett positivt sätt. Ibland använder sig Kuijpers av ett bildspråk som bättre skulle ha passat i en stilren thriller än den dramatiska vinkel som resten av filmen huserar ur.

Den verklige bussföraren John skickade ut ett pressmeddelande där han förklarade sina handlingar som ett motstånd mot ”manipulation by sellers of widescreen television sets” som var skyldiga till ”creative nonsense”. Om han skulle ha kallat filmatiseringen av händelsen för kreativt nonsens är en fråga för sig, men Off Screen är en originell och medkännande film som visar den holländska filmindustrin från dess bästa sida. En fascinerande historia som är lätt att känna med och lätt att rekommendera.

Betyg 8

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen