Filmkultur

Rabbi Jacob

“Filmen med flest skämt per minut” är ett epitet som inte går av för hackor. Men det är lika bra…

“Filmen med flest skämt per minut” är ett epitet som inte går av för hackor. Men det är lika bra att sticka hål i den hedervärdiga fasaden redan nu. Så många ”gags” och så rolig som ryktet som ett av de stora mästerverken inom fransk komedi får det att låta som är Rabbi Jacob inte. Nu när vi tagit ned filmen lite på jorden så kan vi därför börja lyfta upp den igen, för om den är något så är den underhållande. Rabbi Jacob var den fjärde kollaborationen för duetten Gerard Oury, regissör, och Louise de Funès, en av den franska filmens komiska superstjärnor och blev trots kontroverser en gigantisk succé. Förutom att Oury mottog brev med dödshot så kapade hustrun till filmens publicist ett flygplan och kravet för att hon inte skulle spränga planet var att filmen inte skulle tillåtas att visas. När polisen stormade flygplanet efter landningen sköts hon ihjäl. Så vad handlar Les Aventures de Rabbi Jacob egentligen om som kan få människor så upprörda? Vad annat om inte religion.

Legendariske Gérard Oury (Den stora kalabaliken) rattar denna hysteriska historia där vår franske sprattelgubbe spelar den fördomsfulle Victor Pivert (Pivert betyder hackspett på franska). Under färden mot sin dotters bröllop lyckas han inte bara kicka sin judiska chaufför, utan även bli tagen som gisslan av en arabisk gerillaledare på flykt. För att inte bli dödade tvingas paret stjäla både kläder och identiteter från två stycken berömda rabbiner. Jagade av terrorister, polis och de riktiga rabbinerna skruvas farskarusellen upp i ett tempo som når en fart som hotar att spränga ljudvallen.

Jag har en soft spot för förväxlingskomedier och de Funés gjorde en av de allra bästa med sin Den stora blåsningen. När han nu slår ihop sig med Ourys regi och Danièle Thompsons manus (Ourys dotter) blir det inte bara tokiga förväxlingar utan också ett ämne som är ovanligt seriöst för en komedi. Rabbi Jacob är nämligen mycket mer än en dratta på ändan rulle med smarta gliringar om multikulturella samhällen och levererar ett överraskande kraftigt budskap om tolerans och förståelse när de låter smygrasisten Pivert hamnar öga mot öga med judendomen. Skämtandet blir aldrig på bekostnad av religionen utan behandlar den alltid med respekt vilket är ovanligt. Istället är det ju den inskränkta Pivert vi skrattar åt som förolämpar halva Europa på sin väg.
Fast roligast är ändå de små ögonblicken i filmen som när de Funès rör sig provocerande långsamt in i bilen framför en tutande bilist som vill förbi. Slimanes fetisch för rödhåriga är bland det mest hysteriska jag sett på länge, men filmens kanske framförallt mest kända scen är fabrikssekvensen där Pivert blir täckt av grön tuggummismet. Ibland blir vitsarna lite väl mycket slapstick där slutklämmen inte blir lika kul som idén, men det räcker långt väl, och orkar du med resan så är filmen ibland väldigt underhållande.

Rabbi Jacob är en av väldigt få de Funés filmer som visades på bio i USA, den stora succén i Europa kunde förmodligen inte negligeras av de amerikanska bolagen. Louis de Funès är utan tvekan en komiker man måste vara på rätt humör för att inte finna honom vara ett påfrestande gummiansikte när han brassar på med sitt galleri av grimaser. Rabbi Jacob är en galen mix av slapstick, social medvetenhet och knasiga förväxlingar som gör denna hysteriska fars till en film för sig. Samtidigt är det en farligt ojämn blandning mellan visuella gags och träffsäkra betraktelser som inte gör filmen vidare helgjuten. Fast vad gör det när du sitter med ett leende på läpparna när eftertexterna tar fart. Rabbi Jacob är en av de Funès mest hyllade filmer och det med rätta.

Betyg 6

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen